Sedan sist.
Har varit över till fastlandet igen, och haft besök, sedan sist. Det känns så fruktansvärt bra!
Jag sover, äter, jobbar, sjunger, spelar och kramas. Det är lite mina prioriteringar just nu. Pratar massvis på Skype med pojken, är ju en bit att åka om man vill ses. Dessutom funkar inte jag riktigt med båten just nu tydligen. När han var här fick jag inte iväg honom med båten, sist jag skulle över var jag på väg att missa båten själv. Jag missade den inte, men hade kunnat göra. Jag är lite ur fas med det mesta.
Tydligen är jag däremot utomordentligt bra på mitt jobb. Jag tycker det väger upp ganska bra. Snart ska ansökan om lärarleg skickas iväg på handläggning och sedan ska dokumentet ramas in och sättas upp på jobbet och hemma. Jag är bara lite stolt. Lite. Eller så fruktansvärt mycket. Det känns bra att göra något jag är bra på och få pengar för det. Å andra sidan behöver jag bli bättre på att passa in mina arbetstider och -uppgifter i de timmar jag ska arbeta. Men det går alltid att jobba på.
Dessutom håller jag på att få ordning på så många olika saker och det känns så skönt. Jag är lättad av så mycket på samma gång att jag borde kunna flyga. Känns det som i alla fall. Dessutom är jag kär och min grundinställning är så otroligt positiv.
Jag har det bra med andra ord. Jag ser fram emot löneförhöjningen också, mest att se vad det resulterar i, chefen lät optimistisk. Då ska tilläggas att hon vill höja mig rejält. Men jobbar man inom kommunen, som jag gör, har man inte alldeles för höga förhoppningar heller. Pengarna ska ju räcka till så många. Men spännande är det!
Jag har däremot känt av att jag har obalans på olika sätt i kroppen, och det stör lite i bakgrunden. Men det stabiliserar sig förhoppningsvis snart..
//Alice
