Fundera mera

Jag funderar mycket nu. Sånt jag inte kan formulera. Men jag har det bra.

 

Jag har hittat en kille som är hela världen för mig. Det är underbart.

Mina problem med att vakna ska redas ut.

Jag håller på att få ordning på jobbet, att få in det jag ska göra i mina arbetstimmar.

 

Så det är i korthet mycket bra, men jag hade velat få utredningen gjord snabbare. Jag hade velat ha jobbet och killen på samma ställe. Man blir visst aldrig nöjd ;) Men det ordnar sig med allt så småningom. Så klart. Vi får se hur bara, och när. Helst snart.

 

Finns så mycket jag ser fram emot. Hårfärgning inom kort. Spelning i sommar. Kortspel. Musik. Umgänge. Inredning. Längre hår. Löneförhöjning. Skriveri. Bland annat.

 

Gillar vart jag är på väg helt enkelt.

//Alice

Har varit över till fastlandet igen, och haft besök, sedan sist. Det känns så fruktansvärt bra!

 

Jag sover, äter, jobbar, sjunger, spelar och kramas. Det är lite mina prioriteringar just nu. Pratar massvis på Skype med pojken, är ju en bit att åka om man vill ses. Dessutom funkar inte jag riktigt med båten just nu tydligen. När han var här fick jag inte iväg honom med båten, sist jag skulle över var jag på väg att missa båten själv. Jag missade den inte, men hade kunnat göra. Jag är lite ur fas med det mesta.

 

Tydligen är jag däremot utomordentligt bra på mitt jobb. Jag tycker det väger upp ganska bra. Snart ska ansökan om lärarleg skickas iväg på handläggning och sedan ska dokumentet ramas in och sättas upp på jobbet och hemma. Jag är bara lite stolt. Lite. Eller så fruktansvärt mycket. Det känns bra att göra något jag är bra på och få pengar för det. Å andra sidan behöver jag bli bättre på att passa in mina arbetstider och -uppgifter i de timmar jag ska arbeta. Men det går alltid att jobba på.

 

Dessutom håller jag på att få ordning på så många olika saker och det känns så skönt. Jag är lättad av så mycket på samma gång att jag borde kunna flyga. Känns det som i alla fall. Dessutom är jag kär och min grundinställning är så otroligt positiv.

 

Jag har det bra med andra ord. Jag ser fram emot löneförhöjningen också, mest att se vad det resulterar i, chefen lät optimistisk. Då ska tilläggas att hon vill höja mig rejält. Men jobbar man inom kommunen, som jag gör, har man inte alldeles för höga förhoppningar heller. Pengarna ska ju räcka till så många. Men spännande är det!

 

Jag har däremot känt av att jag har obalans på olika sätt i kroppen, och det stör lite i bakgrunden. Men det stabiliserar sig förhoppningsvis snart..

 

//Alice

Fredagen började jobbigt, sådär otroligt jobbigt. Det blev bättre framåt lunch, sen bara eskalerade allt. Tog båten över till Oskarshamn, sedan träffade jag killen jag är så fruktansvärt kär i.

 

Helgen spenderades i hans närhet med en hel del god mat, lite film och många härliga skratt. Jag är upp över öronen, och även om det går fort känns det inte fort. Det känns som att han funnits där länge, att han känner mig bättre än vissa människor som varit med mig i åratal. Att tiden vi känt varandra gått så fort bara för att någon tagit kontrollen och snabbspolat framåt.

 

När det bara säger klick och man vet <3

 

Han är snäll, omtänksam, omhändertagande, rolig, fin att se på, får mig att må bra, trygg, kreativ, musikalisk, huslig, flexibel, intressant att prata med och skämmer bort mig. Jag har inte hittat något jag inte tycker om med honom. Bäst av allt är att det är ömsesidigt, att han tycker om mig. Han tycker om mig och inte det jag skulle kunna vara, det är det allra bästa.

 

Puss!
/Lycklig Tjej

Så ligger det till. Jag får helt alldeles själv framföra personbilar nu. Jag har körkort. Jag har väl egentligen inte riktigt förstått detta själv, men jag har i alla fall tagit en tur med bilen och tankat fullt så jag kan ta fler turer.

 

Igår blev jag, på andra försöket, godkänd på den praktiska biten. Teorin klarade jag av på en gång, men jag har vanligtvis lättare för att lära mig teori snarare än praktik. Så nu får jag köra min bil. Själva plastkortet kommer i veckan, men jag är fri.

 

Jag är fri att åka när jag vill, näst intill vart jag vill. Det blir alltså lättare att åka iväg på olika upptåg nu. Och jag kan ta mig ännu längre söderut på ön, bussarna går inte till sydspetsen direkt.

 

Jag förväntade mig att jag skulle vara pirrig, nervös och förväntansfull. Men när jag satte mig bakom ratten och startade var det inget sånt. Det var som vanligt.

 

Se upp! Här kommer jag!
//Alice

Äggkunskap, ineffektivitet, sång och omtanke.

 

Mina kollegor är omtänksamma. Dom påminner mig om att jag faktiskt har ett schema av en anledning, och att jag bara har 5 timmar planering. Vilken jag för övrigt redan använt för några veckor framåt. Dom vill att jag ska orka, dom vill inte att jag jobbar slut på energin på en gång. Dom vill ha mig kvar. Det känns bra. Och fint. Ibland undrar jag också om jag är lite elak mot dom när jag faktiskt gör så mycket jobb 'gratis', för att jag kan. Jag har inte så många fritidsintressen här än, och jag har ingen egen familj och barn. Jag kan jobba om jag vill. Alla kan inte det.

 

------------------------------

Nu har mycket tid gått åt att komma igång med ett projekt för våra äldsta barn. Jag har gjort ett STORT ägg, inspirerad av boken "Spökägget". Jag har tänkt arbeta tematiskt en dag i veckan med dessa barn fram till sommaren. Vi ska jobba med alla ämnen, fast på ett fantasifullt och lekande sätt. Ingen uppdelning i ämnena, mer än på papper. Jag vill få barnen att i förlängningen vilja lära sig: skriva, räkna, konstruera och hur man tar reda på fakta. Bland annat. och att vilja lära för att själva lärandet är roligt. Vi startade idag.

 

Ägget blev upptäckt när vi skulle jobba med våra namn i ateljén, där fanns också en instruktion. Barnen diskuterade och jag kom med några synpunkter. Vi kom fram till att en sak som stod i instruktionen; "Vänd ägget en gång varje dag utom under helgen", inte var bra att genomföra. Ett av barnen resonerade som så att OM det var något i ägget (det råder delade meningar om huruvida det är skolbarnen som skämtar med oss, eller om det faktiskt är ett ägg med något inuti som kommer kläckas) så kan detta något slå i huvudet om man vänder på ägget. Dom andra barnen höll med, det verkade klokt att inte röra ägget mer än nödvändigt. Dessutom fanns det inte i instruktionerna att ägget skulle hållas varmt och det visste dom ju att ägg skulle om dom skulle kläckas. Så vi ersatte en instruktion med en annan.

 

Jag fick också reda på att kaniner inte kom ur ägg, men att tänkbara varelser inuti ägget kunde vara påskhare eller dinosaurie. Annars kunde det lika gärna vara pappersbitar, pappersfigurer, godis eller ingenting inuti ägget.

Barnen kom fram till att det var papper runt ägget, som dessutom var målat (läxa till nästa omgång, gör materialet mer svåridentifierat). Att det var målat kände de naturligtvis på lukten fick jag förklarat för mig.

 

Det var däremot svårt att säga hur det kunnat hamna där. Ägget var så stort. Men fönstret i ateljén hade stått öppet när vi kom in, för ovanlighetens skull. Några teorier var att skolbarnen gjort det och antingen smugit in genom dörren och lagt det där, att dom gjort det där, eller att dom gjorde ägget utanför, en smet in och öppnade båda fönstren och sedan tog dom gemensamt in det fönstervägen. Andra teorier var att det var en familj av något som bott i ateljén och gjort ägget på natten men sen blev rädda och smet ut fönstervägen och glömde ägget. Det föll dock på att ingen sett ägget på morgonen fast det varit barn som lekt där inne. Sen kunde det varit en häxa eller trollkarl som trollat sig och ägget litet, smitit in genom fönstret, trollat ägget stort och sedan smitit ut samma väg. Alternativt att denne trollat sig och ägget osynliga och på så vis kunnat smita in. 

 

Alla dessa tankar står fem barn, fem år gamla, för. Nästa vecka tänkte jag att vi skulle jämföra storleken på ägget med andra ägg. Se om vi kan lista ut vad det kan vara inuti, om det är något alls.

-----------------------------------------

 

Vi hade personalmöte idag också. Det skulle handla om genus. Vi har märkningen "Jämställd förskola" och ska även jobba lite med en kvalitetsrapport och sånt. Vi hann inte med allt vi skulle. Mest för att vi har så mycket annat att prata om också. Utöver genus. Om yrket, barngruppen, arbetssituationen, att vi behöver mer personal och sånt. Men det ska ordna sig det med. Nu vet jag i alla fall att vi inte är så effektiva som man hade kunnat önska. I alla fall inte just nu.

 

Efteråt cyklade jag till församlingshemmet och sjöng upp för kantorn som är körledare. Jag har, enligt henne, ett brett register i rösten och är lite osäker på tonerna i början av en serie men prickar dom sedan rätt. Men jag ska börja som alt, sen vill hon eventuellt ha in mig som sopran. Vi får se hur jag låter när jag vant mig vid att sjunga 'på riktigt'. Det känns kul att börja sjunga igen, jag har inte gjort det på så länge nu. Mer än när jag tultar runt hemma eller är på något galej.

 

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba. Men bara min schemalagda tid. Tror jag.

God natt.

Ja nu har jag väl kommit i ordning lite. Jag har fyllt år också.

 

Jag trivs bra. Jag kommer trivas bra. Den inställningen har jag haft från början. Det finns egentligen inte så mycket att säga, det är en by och sommargästerna har börjat åka hem. Det har blivit lugnt. Skönt.

 

Jag har börjat jobba, jag trivs. Denna vecka har det varit mycket, många samtal. Möten. Jag gillar inte att inte vara hos barnen. Vara med i deras lek. Men jag förstår att jag måste ha dessa möten. Jag har suttit många timmar och bara pratat. Om mina idéer, min inställning, mitt synsätt, verksamheten, barnen.

 

Jag har kommit in i lägenheten lite. Börjat utrota silverfiskar och spindlar. Ute kan dom väl få vara, men i lägenheten får dom gå in med risk för sina liv. Jag har börjat hitta döda kryp nu. Bättre än levande.

 

Jag lyssnar på böcker, tittar på film och på klipp. Jag cyklar till jobbet, till affären som är öppen till 19 vardagar, 16 under helgen. Jag rensar ogräs på uteplatsen, sopar spindelväv, dammsuger och skurar inne. Försöker få rent. Försöker jobba på att vänja mig vid hur det luktar. Vattnet och luften är annorlunda här. Vattnet är kalkrikt och både luktar och smakar annorlunda. Dricksvatten sätter jag i en kanna och sen in i kylen, för att få bort lite av smaken. Det funkar och blir lite bättre. Men det krävs ju lite planering.

 

Jag råkade fylla år också. 24. Jag försöker bli vuxen men det är ju så att jag är lite som ett barn ändå. Jag nästan blir lite konfunderad om människor inte grattar. Däremot tycker jag inte om att människor bara skriver ett grattis helt oreflekterat på Facebook. Jag gillar det inte alls. Jag skriver också grattis till höger och vänster, det ska jag inte sticka under stol med. Men människor jag anser inte bara borde skriva grattis oreflekterat tycker jag kan skriva något annat. Skicka ett PM eller ett sms. Jag sa till och med till mina kollegor att det var min födelsedag. Jag blev uppvaktad med sång och blomma. Det kändes skönt.

 

Jag trivs här. Men jag tycker inte riktigt om att inte ha någon att bjuda på fika. Som kommer och uppvaktar mig hemma. Någon som jag har en personlig relation till.

 

Men utöver det trivs jag. Riktigt bra faktiskt.

Jag är så himla fånig ibland.

Men kryp är något av det värsta jag vet. Jag har minst problem med spindlar, dom äter ju andra kryp och man vet hur dom rör sig. Om det inte råkar vara så att dom håller på att bygga nät eller förflytta sig med hjälp av vinden.

 

Men när det är såna spindlar med liten kropp och långa ben, eller för stora spindlar, tycker jag inte om dom. Dom är läbbigare än mindre spindlar. En spindel brukar vara okej, men nu när jag går ut och röker mitt i natten är det ganska många nattaktiva spindlar som sitter på och bredvid dörren. Dessutom håller dom på att spinna massa nät mitt i natten, som man kan gå in i. Som om det inte vore nog är det massa nattaktiva fjärilar (både stora och små) och andra flygfän, samt skalbaggar, larver och tvestjärtar..

 

Detta är mitt största problem just nu. Alla kryp. Blä!

 

Men ändå tog jag mig ut för att fota nattens konstverk, ett höstträd på ytterdörrens glasruta:

 

Nu var det så klart längesen igen. Men jag har faktiskt en ganska bra ursäkt, jag har ju flyttat.

 

Ja, nu bor jag i en by på södra Gotland. Jag vet inte om de som bor här skulle gilla att jag kallar det en by, men med 350 personer som är bofasta här är det en by i mina ögon.

 

Ja, jag visste detta när jag flyttade hit. Nej, jag har inte blivit galen. Ja, jag har tänkt trivas. Nej, jag känner ingen här sedan innan. Ja, jag har ett jobb här.. Och så vidare..

 

Men det är så skönt att det inte är någon stress här. Nu håller jag i och för sig fortfarande på att packa upp men jag har faktiskt hälsat på där jag ska jobba, varit i Visby på medeltidsmarknad och jag har ringt körskolan som inte hade några tider innan jag börjar jobba.

 

Jag känner ingen här än, så är det ju i början. Men jag har grannar överallt. Lugna grannar.

Imorgon firas att Öja är årets socken med lite aktiviteter vid Grå Gåsen och det är sista marknaden för sommaren, sen på kvällen är det spelning på campingen. Så det är inte alldeles dött i alla fall.

 

Jag har bestämt att jag ska trivas, och att det ska bli bra detta. Jag längtar lite efter att börja jobba, få komma igång. Men jag ska fokusera på att packa upp och få ordning först. Utom en liten paus imorgon då =)

 

//Alice

Jag är så sjukt missnöjd. Jag syr just nu en present, då vill jag att det ska se bra ut och bli perfekt. I stället blir det sneda sömmar och konstigt. Nog för att jag aldrig sytt i något vadderat förut, så det är lite av ett första-gången-projekt. Men hur svårt kan det vara att få det bra?!

 

Jag kommer i vilket fall sy klart och göra färdigt och ge bort denna operfekta present. Mest för att inköpet av material hamnade på 600:-. Det ger jag inte upp på, och jag slänger inte bort. Men det går inte heller att 'rädda' och göra något annat av det tyvärr.

 

Får trösta mig med vad mamma brukade säga när jag var yngre och precis började sy "Det ska synas att man gjort det själv, det är charmigt".. Det gäller inte alltid. Faktiskt. Men just nu får det bli så. I alla fall på denna del av projektet. Det som blivit fel ska egentligen inte synas. Jag får trösta mig med det. Det som kommer synas kommer bli bra.

 

I övrigt är jag nöjd och tillfreds. Jag kapade håret till 2 cm, jag har jobb och lägenhet på Gotland och hyr ut lägenheten jag lämnar efter mig i andrahand. Det känns på det hela bra. Men jag blir så fruktansvärt arg och sur när det inte blir som jag tänkt med symasinen. Det har dessutom gått 4 nålar och tråden går av stup i kvarten, oavsett trådspänning osv.

 

//Argbiggan

 

Jag tycker inte att jag gör så mycket, egentligen.

 

Trots detta har jag idag träningsvärk i vader, rygg, mage, bröst och armar. Jag undrar vad jag gjorde på jobbet igår egentligen?

 

Vaderna och magen kom redan i lördags, efter fredagens buggande och promenerande. Och dans som skulle vara typ bugg men inte riktigt. Ni vet.

 

Men det är ändå lite lustigt. Tycker jag.

 

Jag jobbar min sista vecka i Karlstad nu. En öppning (igår), en tidig dag, två stängningar och ett sent pass. Så ser det alltså ut. Idag stänger jag och slutar då 18.30, men då börjar jag 9 också. Helt okej. Det är ändå lite bitterljuvt. Efter denna vecka har jag mer tid till packning, städning, försäljning och körkort. Men jag får inte jobba där på 'min' förskola, med 'mina' barn, igen.

 

Fast sånt är väl livet. Alla avslut är ju också något nytt som börjar. Som mitt stora äventyr på en ö i höst. Jag har ju aldrig bott på en ö, så det ska bli spännande! Tjänsten jag har tackat ja till är en såndär.. Dröm. Så känns det. Drömvärld.

 

Puss.

Då var semestern över. Min första betalda lilla semester under anställning. 6/6-16/6, alltså 10 dagar.

 

Jag började med att åka till Kiruna, jag har vandrat runt mitt gamla kvarter, min gamla skola, till lilla konsum där vi brukade handla.. Även jag blir lite sentimental ibland.

 

Sen har jag varit i Jukkasjärvi på Icehotel. Nej, inte hotellet Icehotel, området kan man säga. Dom har riktigt spännande sommaraktiviteter nu som jag gärna hade testat. Det hade jag kanske gjort om jag hade körkort och kunde ta mig fram och tillbaka för egen maskin, men så är ju inte fallet. Men jag jobbar på det.

 

Jag åt middagar, drack lite vin och hade det bra helt enkelt, som det ska vara. Jag har träffat massa härliga människor. Några som faktiskt har en given plats i mitt liv i form av familj och släkt, men också några nya stjärnor.

 

På vägen hem tog jag en 'genväg' via Gotland. Jag sov på ett superhärligt B&B och sen gick jag på två intervjuer som kändes riktigt bra. Det kommer bli lite klarhet i hur det egentligen gick nu i veckan.

Sedan kom jag hem. Mamma fyllde år under veckan och jag köpte en present till henne, ett körsbärsträd. Det har hon velat ha i flera år, och nu tyckte jag att det var på tiden att hon skaffade ett. Så jag skaffade ett till henne helt enkelt.

 

Jag tycker inte riktigt jag kan vila upp mig när jag reser så jag är alltså inte utvilad, däremot har jag fått en rejäl energipåfyllning av alla intryck. Det är härligt!

//Alice

Jag blir liksom som hemma så fort jag kommer till Kiruna. Jag anlände på torsdagen med flyget och har blivit ompysslad sen jag kom. Helt obetalbart. Jag blir så fruktansvärt tacksam för att alla dom människor jag mött haft lite tid med mig fast dom jobbat och egentligen varit upptagna. Men jag kan inte komma från fågelunge-känslan. Känner mig fruktansvärt beroende av alla andra. Det lite jobbigt, samtidigt som jag som sagt är tacksam. 

 

Jag har spenderat en hel del tid i telefon under tiden jag varit här hemma. Jag har ordnat med resa till Gotland och boendet där eftersom jag ska på fler intervjuer. Jag har också fått några avslag redan. Dom två förskolechefer jag ska träffa denna gång är de enda som är kvar som har tjänster till mig. Jag kanske inte hamnar på Gotland, jag kanske stannar i Värmland ett tag till. Men jag har liksom vant mig vid tanken på watt eventuellt flytta, jag blir mer och mer sugen på det hela tiden. Vi får se.

 

Just nu har jag i alla fall semester. Jag får slappna av lite och ta det lugnt medan jag kan. Sen är det ju bara två veckor kvar och sen är min anställning slut. Då vet jag inte vad jag ska hitta på faktiskt. Mer semester kanske..

//Alice

Jag håller kanske på att snöa in igen. Jag snöar in mig på RBE(: Resource Based Economy). Men också TVP(: The Venus Project) och TZM(: The Zeitgeist Movement). Jag skriver förklaringar här för att det är dom jag använder sen.

 

Vi börjar i början.

TVP är en idé om en annan samhällsstruktur där man applicerar RBE och dom som är aktiva och jobbar mot den förändringen är rörelsen TZM.

 

Denna alternativa samhällsstruktur handlar om att världens naturliga, mänskliga och teknologiska resurser ska delas. Att de naturliga resurserna används klokt och att dom på så sätt inte ska utmattas. Att dela med sig för att alla ska få det bra. Detta fungerar så klart inte med olika nationer som tycker att dom har ensamrätt på 'sina' resurser. Därför bör alla gränser sprängas. Alla kommer äga allt tillsammans.

 

Här börjar många tänka "Jaha, kommunist-skit.. Hoppar detta" men nej, fortsätt.

 

Tanken är att använda teknik till alla arbeten som kan automatiseras. Det handlar om byggen, resurshantering, konstruktion av alla slag, transport och liknande arbeten. Man kan tycka att det låter dumt, många blir ju arbetslösa då, och det är ju inte bra för ekonomin. Så kan det gott vara.

 

Men TVP förespråkar också att ta bort pengar. Pengar ska inte finnas. Alls. Och politiker. Resurshanteringen, matproduktion, konstruktion och allt sådant kommer skötas av maskiner som tar fram hur mycket resurser som finns, hur bra resurserna mår, hur jorden är på olika ställen, vad vi då borde odla där och liknande. Det blir inte präglat av människans åsikter utan en uträkning utifrån de fakta som finns.

 

Det människan behöver kommer finnas tillgängligt. Utan att man ska betala för det, eftersom pengar är värdelösa. Så ingen kommer jobba som inte vill det. Det är så att det finns ofta frivilliga människor till mycket, denna nya samhällsstruktur syftar till att människan ska få använda sin kreativitet och få göra det hon vill av sitt liv.

 

Genom att allt människan kan vilja ha finns tillgängligt för henne kommer många brott försvinna. Utbildning, sjukvård, kunskap, mat, kläder, bostad, instrument, verktyg, bilar, flygplan, medicin.. Allt kommer vara tillgängligt för alla.

 

Jorden har tillräckligt med resurser för att INGEN människa ska behöva svälta, törsta ihjäl eller dö av sjukdomar som det finns bot för. Bara vi delar med oss. Ingen behöver kriga heller. Det är en ganska stor vinst med detta system.

 

Genom att ta bort ekonomiska skäl att inte göra allt så bra som möjligt, ta fram nya mediciner, använda förnyelsebara energikällor och liknande kommer samhället och tekniken utvecklas snabbare och jag tror att människor kommer må bättre om dom får göra det dom brinner för.

 

När man får göra något man tycker är roligt drivs man av inre motivation, att man själv vill och vill utvecklas snarare än att det är en yttre faktor (pengar/betyg) som ska motivera. Detta gynnar också kreativitet och livsglädjen. Tänk på din hobby, den gör du inte för att tjäna pengar i första hand, du håller på med den för att det är roligt. Inre motivation. Det är det vi försöker hitta hos barn och ungdomar när det kommer till lärande. Man sätter igång något som inte stannar bara för att dom går hem från förskolan eller skolan.

 

Så det är ett koncept för att skapa världsfred, spara jordens resurser, sluta förorena miljön och få alla människor att må bättre.

 

Den teknik som behövs finns redan. Allt finns, men pengarna är i vägen.

Jag tar gärna diskussioner rörande ämnet.
Men jag är ju sån, det vet ni kanske?

//Alice

Det blev helt plötsligt mer verkligt att jag sökt jobb när jag blev uppringd och rösten i luren sa ".. jag sitter med din ansökan här..."

 

Det var en förskolechef som ringde. Redan när jag såg numret blev jag paff. Gotland. Sista ansökningsdag är 6 maj så jag räknade inte med att bli kontaktad förrän tidigast efter det. Då hade jag hunnit berätta för chef och kollegor i god tid och ordna referenser och så.

 

Jag pratade med min chef idag i alla fall. Nu är det ju så att hon sedan innan vetat att jag kommer söka andra jobb för att jag inte vet hur läget är med min nuvarande tjänst, och eventuella andra tjänster på området, inför hösten än. Så hon vet, och hon var positiv till det hela. Fick lämna henne som referens och vi skulle lösa något så jag kunde åka iväg på intervju.

 

Jag tror det hade fungerat med intervju över telefon, kanske. Men man vill ändå se den man pratar med, och jag vill hinna se lite av verksamheten och hur dom har det där ute på ön. Jag vill veta vad jag tackar 'ja' eller 'nej' till om jag får erbjudande av jobb. Jag vill ha sett det.

 

Gotland. Kanske flyttar jag dit till hösten.

Det är allt lite pirrigt.

//Alice

Det rycker lite i mig om jag ska vara ärlig. Jag ser hela mitt Facebookflöde fyllas av "Idag tar jag examen" och jag tänker Jag har inte min examen, ni har inte eran heller, kalla det för vad det är: Avslutningsceremoni. Vi har inte examen innan allt på utbildningen är godkänt, punkt. Men jag vill inte skriva det på Facebook, vill inte bli kallad pessimist eller glädjedödare.

 

Är jag kanske för petig? Jag börjar ju fundera. 

 

Verkligheten börjar sjunka in och på måndag ska jag gå till jobbet. Jag har ett jobb, en avdelning, kollegor och kommer få ett skåp. Det känns lite overkligt samtidigt som min nya roll både känns bekant och läskigt. Jag har sett mig som förskollärare i ett halvår, minst. Men nu ska jag vara förskollärare bara, inte student. Det känns lite märkligt men skönt. Sen är det lite läskigt för nu kommer verkligheten jag fasat för. Jag ska ha fullt ansvar för några barns utveckling. Inte helt själv, men jag ska vara ansvarig och stötta dom på deras resa mot ansvarstagande, solidariska, demokratiska och välmående individer.

 

Det är lite häftigt när man tänker på det, men samtidigt skrämmande.

På måndag börjar det. Och min egen resa mot att bli den bästa förskollärare jag kan vara.

Ser absolut fram emot det, fast med skräckblandad förtjusning. 

Man ska nog vara lite på spänn, on edge så att säga.

 

//Alice

Tyckte att det var dags att uppdatera designen här lite, hittade en design jag gillar på "Designa din blogg" och håller på att fixa lite med det helt enkelt. 

 

Snart klar med opponerandet av uppsatsen också, på onsdag gäller det, då ska jag kritisera och kritiseras. Efter det är det omskrivningar som gäller, inlämning och sen direkt på jobb! Det ska bli så roligt att börja jobba. När jag var på min avdelning och hälsade på fick jag en så bra känsla i magen, jag tror det kommer bli superbra. Känns som att jag kommer få en bra vår med massvis av nya intryck och kunskaper. 

 

Jag ska dessutom iväg på föreläsning min första vecka, Ann Åberg ska föreläsa. Hon har skrivit en bok som heter Lyssnandets pedagogik med en annan kvinna som heter Hillevi Lenz Taguchi, jag fullkomligt älskar den boken. Det är så viktigt att stanna upp och tänka på varför man dokumenterar och hur man egentligen gör det, samt för vem. Känns så bra! :D

 

Igår var jag på stan med mamma, jag fick en superhärlig kofta av henne då mina andra är slut. Jag har använt dom och dom är slitna. Jag köpte strumpbyxor, leggings och kängor. Jag har nog allt jag behöver nu, för ett tag. 

//Alice

Tänkte anta en utmaning jag läst lite om på en annan blogg (A Beautiful Mess, öppnas i nytt fönster, massa inspiration för matlagning, gör-det-själv-projekt och mycket annat.), en 365-utmaning om man ska översätta direkt. Jag ska ta en ny bild av något bestämt varje dag. Det kan vara att man varje dag tar en ny typ av självporträtt eller liknande. Jag ska bara komma på vad jag ska fotografera för något. 

 

Här (länken öppnas i nytt fönster) är inlägget på ovan nämnda blogg.

 

Jag funderar på om jag ska fotografera mig själv, Giron eller något annat. någon som har förslag? 

//Alice

Idag var jag inbokad på två intervjuer för jobb. Båda som förskollärare. Den första var kl 10.40, den andra kl 14.30 och jag var hemskt nervös, det pirrade sådär i magen ni vet!

Jag visste ju att jag såg presentatabel ut och hade tänkt lite kring positiva sidor och sidor att utveckla om det skulle komma upp, och jag var iväg i tid med termosmuggen full i kaffe eftersom jag inte hann dricka upp det hemma, men jag var ju tvungen att ha kaffe i mig så jag kände mig lite säkrare i alla fall. Så klart glömde jag helt det jag tänkt ut i förväg sen ändå, så det var kankse inte så meningsfullt att tänka innan.

 

Jag råkade däremot komma för tidigt till torget så jag kunde ta en tidigare buss än tänkt till intervjun, det äventyret slutade med att jag stod där, lite förvånad, och hälsade på biträdande förskolechefen 20 minuter innan intervjun skulle börja. Jag fick sätta mig i väntrummet och dricka mitt kaffe, jag tog mig dessutom friheten att läsa tidningen när jag ändå satt där. Jag hade satt mig med ryggen mot dörren då det redan var personal i personalrummet när jag kom, dock skulle dom gå 2-3 minuter senare, men det kunde jag ju omöjligt veta innan. Så hör jag, mitt i det nervösa pirret, en bekant röst. Förskolechefen kom och hälsade på mig och visade mig in till det rum där intervjun skulle hållas. 

 

Först här tog jag av jackan, jag satte mig och tog ett djupt andetag. Här satt jag nu, med förskolechefen och den biträdande förskolechefen mitt emot mig och jag skulle sälja in mig själv. Nervositeten avtog så klart inte. Hur som helst tog intervjun inte mer än 30 minuter, antagligen lite mindre och dom skulle bestämma sig denna vecka. Jag gick ut från byggnaden med tanken "Hur i all världen ska detta gå..". Det kändes inte så lyckat kan man säga. Jag åkte tillbaka med bussen och upptäckte att jag hade 18 minuter av väntan på bussen hem framför mig, jag funderade lite på om jag skulle åka hem eller direkt mot nästa intervju eftersom den låg utanför Karlstad och jag hade tänkt norpa lunch från mammas kök eftersom jag ändå hade vägarna förbi. Då ringer telefonen.

 

Det var förskolechefen jag träffat 30 minuter tidigare, jag kunde nästan inte tro att hen var seriös när hon sagt det hen ringde för att säga.. "...vi erbjuder dig jobbet..."..

.. ... Va? Så snabbt? Jag förstod ingenting. Jag var ju inte nöjd med intervjun, och det hade inte gått en vecka än. Vad hände? Jag försökte tänka klart och hann i alla fall få ur mig en fråga om lönesättning och vi pratade om vilket års lön som skulle finnas på pappret. Hen frågade om jag ville tänka på saken, jag hade innan berättat att jag hade en till intervju idag. Jag pratade kort igenom för och nackdelar och det var glasklart. Jag behövde inte tänka. 

 

Jag har ett jobb efter examen. Jag, Alice, har fått min första tjänst som förskollärare. Nu är det bara en kråka på ett papper, sen är det helt mitt. 

 

Nu vet ni hur min dag känts. Som ni förstår måste jag skriva min uppsats nu. Jag kommer bli klar, inte fråga om annat. Jag tänker inte acceptera annat. Det är krav jag har på mig, det kommer inte utifrån. Punkt.

Igår fick jag två samtal som stack ut ur mängden lite. Jag blev uppringd och vaknade till på riktigt strax efter 13 igår när jag var påväg till universitetet för att låna böcker, jag blev inbjuden till en anställningsintervju för en tjänst jag sökt på en ort utanför Karlstad. Jag blev glad, och lite nervös så klart, frågade om jag skulle ta med något särskilt och sedan tackade jag. Antagligen många gånger. Det andra samtalet kom vid 15, när jag väntade på bussen hem. Det var också en förskolechef som bjöd in till arbetsintervju. Denna gång för en tjänst jag sökt som är i Karlstad och jag tackade många gånger för den inbjudan också.

 

Jag är fruktansvärt glad att jag ens kommit till intervju, men på två intervjuer! Jag är lite i chock. När man tänker på hur många som måste söka dessa tjänster är det ganska häftigt att jag blivit uttagen för intervju, den ena tjänsten vet jag att vi bara är 5 stycken som ska på intervju för. Jag tycker det är läskigt, roligt och spännande på samma gång. Jag har ju varit på anställningsintervjuer innan, men det har varit för jobb där det ofta tas in ny personal, man har varit väldigt utbytbar. Nu hoppas jag ju på att få ett jobb inom ett yrke jag har planerat att stanna inom resten av mitt yrkesliv, sådär minst 40-45 år. Det är ganska häftigt när man tänker på det. Allt börjar med dessa två intervjuer. 

 

Jag känner mig inte så orolig däremot. Jag vet vad jag kan, hur jag är, vad jag behöver jobba på och vad jag tycker är viktigt och bra inom yrket. Jag vet en hel del om vad jag kan kräva och vad som kan krävas av mig. Jag vet vart jag ska få hjälp om jag får problem och jag känner att jag har ett otroligt stort stöd från vänner, blivande kollegor, och familj. Självklart har jag en idé om vilken av tjänsterna som hade varit mest fördelaktig för mig, men det finns stora fördelar med båda. Jag kommer oavsett få med mig ovärdeliga erfarenheter, kunskaper och jag får en start på mitt yrkesliv. Jag tycker det är helt underbart att jag får en chans att få jobb så snabbt efter utbildningen, helt klart! 

 

Det enda jag måste se till är att faktiskt bli klar med examensarbetet. Nu är det bara att kämpa på och fixa det. Jag kan!