Fundera mera

Längesedan sist. Lite veckovis så. 

 

Jag har inte riktigt lust att skriva egentligen. Är fortfarande sjuk sedan min VFU och har gjort min sista examination i min näst sista kurs. Försöker sitta med mitt personliga brav men börjar hela tiden fundera på om jag har något jag måste läsa eller så. Det är nämligen svårt, och motivationen saknas. Motivationen har att göra med att jag inte riktigt har fattat att jag snart kommer behöva det. Nu är det dock bara 10 veckor kvar tills dess. 10 veckor. TIO! 

 

Helt galet är det. Men så ligger det till helt enkelt. Snart är jag klar med en universitetsutbildning. Kan jag kalla mig bildad då måntro? 

//Alice

Föreställ dig att du visste precis vad jag tänkte om dig när jag såg dig, pratade med dig och när du nästlar dig in i mina tankar sådär när det absolut inte passar. 

 

Det hade varit mindre för dig att ta reda på genom att umgås och prata med mig, du hade inte behövt lära känna mig för att veta vad jag tänker, vill och känner. 

 

För mig är upptäckandet en så härlig del av en relation. Oavsett om det är en vänskapsrelation, arbetsrelation, kärleksrelation eller någon annan spännande relationsform.

 

Utan upptäckandet blir det mindre intressant att umgås. Vet jag redan vad andra tycker om allt, vad ska man då diskutera, prata om och förundras över?

 

Jag är glad att jag inte riktigt vet. Jag kan göra ganska många kvalificerade gissningar om mycket, men det finns en hel del jag är nyfiken på. 

 

Människor, stora som små, faschinerar mig. Mycket. Jag vill så gärna förstå.

Jag knappt orkar skriva. Så kul har jag just nu. Men jag bör uppdatera om läget. 

 

Jag har haft VFU/praktik i 5 veckor som jag innan såg så hemskt mycket fram emot. Men det var inte riktigt läge för avdelningen att ha en frågvis lärarstudent när det var vikarier inne nästan varje dag för att någon var bortrest, sjuk eller på kurs. Så kan man väl få önska en handledare med mer erfarenhet, men dom måste ju också lära sig. Så det blev inte som jag tänkt, men det redde ut sig lite på slutet och blev förhållandevis bra. Utmattande dock att vara sjuk i 3 veckor av 5, men vad gör man inte för att det ska ordna sig? Nu bara väntar jag på att sluta vara snuvig och sluta ha hostan from hell. 

 

Under veckan händer inte mycket, jag ska iväg lite på tisdagen men annars kan jag sitta och uggla i min lägenhet och krya på mig som dom kallar det. Men jag sitter och stressar över examensarbetet, varit in och kikat på gamla uppsatser för att se så ingen skrivit om det jag vill skriva om och samtidigt kolla om det finns något spännande att använda sen när jag skriver. Där fick jag bra resultat. Men jag är ganska slut. Överlag. Ser du en zombie som liknar mig på gatan, bli inte rädd för att bli uppäten utan säg "Hej", det är faktiskt bara jag. På riktigt.

 

Sen, utöver att jag stressar upp mig över min kommande uppsats är jag stressad över vad som kommer sedan, när jag har min examen. Då är det jobb. Det är det där att kunna försörja sig på riktigt. Läskigt. Lockande, men läskigt. Jag är väl medveten om att det inte är något jag kan påverka just nu. Sakernas ordning är ju trots allt som dom är, och kommer antagligen bli som dom blir. Känns det igen är det kankse för att det finns med i en av mina favoritböcker; Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

 

Kanske skulle lyssna lite. Kanske. 

Gos på er.

//Alice

Killen som hoppade från 38 km höjd, Felix Baumgartner, är nog min nya idol. Helt otroligt vad vi kan göra med teknik idag, bara det att dom kan kommunicera med varandra men också att man kan se vad som händer live via streaming på nätet. Från 38 km upp i New Mexico. Helt otroligt. Tycker det är fruktansvärt kul att ha sett det och nu blev jag så klart sugen på att prova hoppa fallskärm, fast kanske från lite lägre höjder.. Sådär som man kan göra när man turistar och vill göra nåt lite "wild and crazy". Däremot tror jag att oavsett hur mycket jag vill det så skulle jag vara så hemskt rädd, jag kanske hade tagit mig upp i luften i plan eller helikopter men att ta sig ur en sådan farkost utan att den landat först.. Men tänk adrenalinet! Kul att ha fått se det live i alla fall. Grymt. 

 

Jag har en vecka kvar av min VFU, jag har lite annat att tänka på än att skriva blogg och det är väl tur för då hade det verkligen blivit en såndär digital spy-ur-sig-hink, så frustrerad så det finns inte. därför får ni snällt vänta till på fredag innan det kommer ut något mer vettigt här igen. 

 

Puss på er.

//Alice

Bläupp sa den stora gröna grodan en dag

Bläupp sa den lilla grodan med.

Bläupp sa dom båda två tillsammans

Och ögonen rullade "woom woom woom" (gör O med handen och cirkulera runt ögonen)
När dom kysstes med varann som gröna grodor gör "pussljud" (sätt ihop fingertopparna och 'pussa')

Han sa 'Hej då'

Hon sa 'Vadå'

"woom woom woom" (gör O med handen och cirkulera runt ögonen)

Jag följer med
WIIIIIE! (upp med armarna som om du åkte berg-och-dal-bana)

Sång vi sjunger på min VFU. 

Bläupp på er!

Idag är schemat fullt. Ska på VFU (ja, praktik..) 7.30-16 och sen på möte på universitetet 17 där jag ska representera Lärarförbundet Student Karlstad och efter det ska jag socialisera lite med en vän, tror jag. Fått mina glasögon nu, igår faktiskt, känns ovant med styrkan men annars känns det bra. Frågan är bara vad jag ska göra av mina förra nu, behöver dom ju inte direkt. Bild kommer så småningom.

 

Idag blir det ingen cykel, blev det inte igår heller men imorgon igen. Anledningen är att jag missat ta hem mina regnbyxor och när det då regnar blir man så blöt om byxorna, inte så kul att jobba i faktiskt. Jag hade kunnat ta med mig ombyte men då blir det så många saker att ta med. Idag måste jag dessutom åka buss för att kunna hinna till mötet.

 

I helgen hade jag trevligt, umgicks lite på fredagen och på lördagen spelade jag caps, var på mellanfest och sen var jag ut på bunkern. Kände mig nöjd när jag kom hem och mådde bra över att ha gjort något och att ha varit med nya människor. Caps är ett dryckesspel där man sitter i skräddarsits i en ring och varje person har varsitt glas med vätska i, sedan sätter man ett glas i mitten som alla fyller på lite i. Den som är äldst (eller har längst skägg) börjar och sedan fortsätter man medsols. Det går ut på att man ska kasta kapsyler i de andras glas och på detta vis utmana de andra. Så träffar en deltagare en annan deltagares glas är denne utmanad och de två kastar kapsyler i varandras glas tills en missar, den som missar får då dricka upp sitt glas. Måttet för hur mycket vätska som ska vara i ens eget glas är två fingrar i horisontellt läge. Kapsylerna ska kastas utan att armbågen passerar knät och utan att armen har en större vinkel än 90 grader. Det är ett roligt spel och man kan så klart spela det utan alkohol också. 

 

Nu är det dags att ordna lite här, puss på er. 

//Alice