Fundera mera

Vaken igen. Jag som tänkte sova till 7.

 

Det där med sova och vakna är spännande. Antingen sover jag som en klubbad säl 8-14 timmar och har svårt att vakna. Eller så vaknar jag efter 5 timmar och kan inte somna om. Ibland sover jag 3-4 timmar och vaknar, somnar om och vaknar varje eller varannan timme. Känns skönt att någon börjat rota i det i alla fall. Någon som undersöker varför det är så och om det finns något som gör att det funkar bättre. Det är lite tröttsamt att inte kunna lita på sig själv, att jag inte vet om jag vaknar oavsett vilken tid jag somnar.

 

Nu har jag två dagar kvar på arbetsveckan, som så många andra. Åker bort lite och har tagit ledigt så jag har en extra lång helg. Det ska bli skönt, kan behöva lite minisemester ibland. Hade tänkt åka till killen, mysa till det lite. Men vi får se, haft ett barn med magsjuka på jobbet och om fler insjuknar åker jag och hälsar på mamma i stället. Blir jag sjuk åker jag så klart inte alls, det vore bara dumt.

 

Hoppas på friska barn, frisk personal och frisk Alice.

Så klart.

 

 

 

Äggkunskap, ineffektivitet, sång och omtanke.

 

Mina kollegor är omtänksamma. Dom påminner mig om att jag faktiskt har ett schema av en anledning, och att jag bara har 5 timmar planering. Vilken jag för övrigt redan använt för några veckor framåt. Dom vill att jag ska orka, dom vill inte att jag jobbar slut på energin på en gång. Dom vill ha mig kvar. Det känns bra. Och fint. Ibland undrar jag också om jag är lite elak mot dom när jag faktiskt gör så mycket jobb 'gratis', för att jag kan. Jag har inte så många fritidsintressen här än, och jag har ingen egen familj och barn. Jag kan jobba om jag vill. Alla kan inte det.

 

------------------------------

Nu har mycket tid gått åt att komma igång med ett projekt för våra äldsta barn. Jag har gjort ett STORT ägg, inspirerad av boken "Spökägget". Jag har tänkt arbeta tematiskt en dag i veckan med dessa barn fram till sommaren. Vi ska jobba med alla ämnen, fast på ett fantasifullt och lekande sätt. Ingen uppdelning i ämnena, mer än på papper. Jag vill få barnen att i förlängningen vilja lära sig: skriva, räkna, konstruera och hur man tar reda på fakta. Bland annat. och att vilja lära för att själva lärandet är roligt. Vi startade idag.

 

Ägget blev upptäckt när vi skulle jobba med våra namn i ateljén, där fanns också en instruktion. Barnen diskuterade och jag kom med några synpunkter. Vi kom fram till att en sak som stod i instruktionen; "Vänd ägget en gång varje dag utom under helgen", inte var bra att genomföra. Ett av barnen resonerade som så att OM det var något i ägget (det råder delade meningar om huruvida det är skolbarnen som skämtar med oss, eller om det faktiskt är ett ägg med något inuti som kommer kläckas) så kan detta något slå i huvudet om man vänder på ägget. Dom andra barnen höll med, det verkade klokt att inte röra ägget mer än nödvändigt. Dessutom fanns det inte i instruktionerna att ägget skulle hållas varmt och det visste dom ju att ägg skulle om dom skulle kläckas. Så vi ersatte en instruktion med en annan.

 

Jag fick också reda på att kaniner inte kom ur ägg, men att tänkbara varelser inuti ägget kunde vara påskhare eller dinosaurie. Annars kunde det lika gärna vara pappersbitar, pappersfigurer, godis eller ingenting inuti ägget.

Barnen kom fram till att det var papper runt ägget, som dessutom var målat (läxa till nästa omgång, gör materialet mer svåridentifierat). Att det var målat kände de naturligtvis på lukten fick jag förklarat för mig.

 

Det var däremot svårt att säga hur det kunnat hamna där. Ägget var så stort. Men fönstret i ateljén hade stått öppet när vi kom in, för ovanlighetens skull. Några teorier var att skolbarnen gjort det och antingen smugit in genom dörren och lagt det där, att dom gjort det där, eller att dom gjorde ägget utanför, en smet in och öppnade båda fönstren och sedan tog dom gemensamt in det fönstervägen. Andra teorier var att det var en familj av något som bott i ateljén och gjort ägget på natten men sen blev rädda och smet ut fönstervägen och glömde ägget. Det föll dock på att ingen sett ägget på morgonen fast det varit barn som lekt där inne. Sen kunde det varit en häxa eller trollkarl som trollat sig och ägget litet, smitit in genom fönstret, trollat ägget stort och sedan smitit ut samma väg. Alternativt att denne trollat sig och ägget osynliga och på så vis kunnat smita in. 

 

Alla dessa tankar står fem barn, fem år gamla, för. Nästa vecka tänkte jag att vi skulle jämföra storleken på ägget med andra ägg. Se om vi kan lista ut vad det kan vara inuti, om det är något alls.

-----------------------------------------

 

Vi hade personalmöte idag också. Det skulle handla om genus. Vi har märkningen "Jämställd förskola" och ska även jobba lite med en kvalitetsrapport och sånt. Vi hann inte med allt vi skulle. Mest för att vi har så mycket annat att prata om också. Utöver genus. Om yrket, barngruppen, arbetssituationen, att vi behöver mer personal och sånt. Men det ska ordna sig det med. Nu vet jag i alla fall att vi inte är så effektiva som man hade kunnat önska. I alla fall inte just nu.

 

Efteråt cyklade jag till församlingshemmet och sjöng upp för kantorn som är körledare. Jag har, enligt henne, ett brett register i rösten och är lite osäker på tonerna i början av en serie men prickar dom sedan rätt. Men jag ska börja som alt, sen vill hon eventuellt ha in mig som sopran. Vi får se hur jag låter när jag vant mig vid att sjunga 'på riktigt'. Det känns kul att börja sjunga igen, jag har inte gjort det på så länge nu. Mer än när jag tultar runt hemma eller är på något galej.

 

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba. Men bara min schemalagda tid. Tror jag.

God natt.

Ja nu har jag väl kommit i ordning lite. Jag har fyllt år också.

 

Jag trivs bra. Jag kommer trivas bra. Den inställningen har jag haft från början. Det finns egentligen inte så mycket att säga, det är en by och sommargästerna har börjat åka hem. Det har blivit lugnt. Skönt.

 

Jag har börjat jobba, jag trivs. Denna vecka har det varit mycket, många samtal. Möten. Jag gillar inte att inte vara hos barnen. Vara med i deras lek. Men jag förstår att jag måste ha dessa möten. Jag har suttit många timmar och bara pratat. Om mina idéer, min inställning, mitt synsätt, verksamheten, barnen.

 

Jag har kommit in i lägenheten lite. Börjat utrota silverfiskar och spindlar. Ute kan dom väl få vara, men i lägenheten får dom gå in med risk för sina liv. Jag har börjat hitta döda kryp nu. Bättre än levande.

 

Jag lyssnar på böcker, tittar på film och på klipp. Jag cyklar till jobbet, till affären som är öppen till 19 vardagar, 16 under helgen. Jag rensar ogräs på uteplatsen, sopar spindelväv, dammsuger och skurar inne. Försöker få rent. Försöker jobba på att vänja mig vid hur det luktar. Vattnet och luften är annorlunda här. Vattnet är kalkrikt och både luktar och smakar annorlunda. Dricksvatten sätter jag i en kanna och sen in i kylen, för att få bort lite av smaken. Det funkar och blir lite bättre. Men det krävs ju lite planering.

 

Jag råkade fylla år också. 24. Jag försöker bli vuxen men det är ju så att jag är lite som ett barn ändå. Jag nästan blir lite konfunderad om människor inte grattar. Däremot tycker jag inte om att människor bara skriver ett grattis helt oreflekterat på Facebook. Jag gillar det inte alls. Jag skriver också grattis till höger och vänster, det ska jag inte sticka under stol med. Men människor jag anser inte bara borde skriva grattis oreflekterat tycker jag kan skriva något annat. Skicka ett PM eller ett sms. Jag sa till och med till mina kollegor att det var min födelsedag. Jag blev uppvaktad med sång och blomma. Det kändes skönt.

 

Jag trivs här. Men jag tycker inte riktigt om att inte ha någon att bjuda på fika. Som kommer och uppvaktar mig hemma. Någon som jag har en personlig relation till.

 

Men utöver det trivs jag. Riktigt bra faktiskt.

Jag tycker inte att jag gör så mycket, egentligen.

 

Trots detta har jag idag träningsvärk i vader, rygg, mage, bröst och armar. Jag undrar vad jag gjorde på jobbet igår egentligen?

 

Vaderna och magen kom redan i lördags, efter fredagens buggande och promenerande. Och dans som skulle vara typ bugg men inte riktigt. Ni vet.

 

Men det är ändå lite lustigt. Tycker jag.

 

Jag jobbar min sista vecka i Karlstad nu. En öppning (igår), en tidig dag, två stängningar och ett sent pass. Så ser det alltså ut. Idag stänger jag och slutar då 18.30, men då börjar jag 9 också. Helt okej. Det är ändå lite bitterljuvt. Efter denna vecka har jag mer tid till packning, städning, försäljning och körkort. Men jag får inte jobba där på 'min' förskola, med 'mina' barn, igen.

 

Fast sånt är väl livet. Alla avslut är ju också något nytt som börjar. Som mitt stora äventyr på en ö i höst. Jag har ju aldrig bott på en ö, så det ska bli spännande! Tjänsten jag har tackat ja till är en såndär.. Dröm. Så känns det. Drömvärld.

 

Puss.

Jag blir liksom som hemma så fort jag kommer till Kiruna. Jag anlände på torsdagen med flyget och har blivit ompysslad sen jag kom. Helt obetalbart. Jag blir så fruktansvärt tacksam för att alla dom människor jag mött haft lite tid med mig fast dom jobbat och egentligen varit upptagna. Men jag kan inte komma från fågelunge-känslan. Känner mig fruktansvärt beroende av alla andra. Det lite jobbigt, samtidigt som jag som sagt är tacksam. 

 

Jag har spenderat en hel del tid i telefon under tiden jag varit här hemma. Jag har ordnat med resa till Gotland och boendet där eftersom jag ska på fler intervjuer. Jag har också fått några avslag redan. Dom två förskolechefer jag ska träffa denna gång är de enda som är kvar som har tjänster till mig. Jag kanske inte hamnar på Gotland, jag kanske stannar i Värmland ett tag till. Men jag har liksom vant mig vid tanken på watt eventuellt flytta, jag blir mer och mer sugen på det hela tiden. Vi får se.

 

Just nu har jag i alla fall semester. Jag får slappna av lite och ta det lugnt medan jag kan. Sen är det ju bara två veckor kvar och sen är min anställning slut. Då vet jag inte vad jag ska hitta på faktiskt. Mer semester kanske..

//Alice

Om 4 timmar ska jag släpa mig iväg och jobba, i 1 timme. Lång dag idag hörrni. Eller inte. Men det är något i alla fall.

 

Och jag känner mig inte bara lat idag. Jag känner mig helt slut. Helt och fullt. Blä.

Det blev helt plötsligt mer verkligt att jag sökt jobb när jag blev uppringd och rösten i luren sa ".. jag sitter med din ansökan här..."

 

Det var en förskolechef som ringde. Redan när jag såg numret blev jag paff. Gotland. Sista ansökningsdag är 6 maj så jag räknade inte med att bli kontaktad förrän tidigast efter det. Då hade jag hunnit berätta för chef och kollegor i god tid och ordna referenser och så.

 

Jag pratade med min chef idag i alla fall. Nu är det ju så att hon sedan innan vetat att jag kommer söka andra jobb för att jag inte vet hur läget är med min nuvarande tjänst, och eventuella andra tjänster på området, inför hösten än. Så hon vet, och hon var positiv till det hela. Fick lämna henne som referens och vi skulle lösa något så jag kunde åka iväg på intervju.

 

Jag tror det hade fungerat med intervju över telefon, kanske. Men man vill ändå se den man pratar med, och jag vill hinna se lite av verksamheten och hur dom har det där ute på ön. Jag vill veta vad jag tackar 'ja' eller 'nej' till om jag får erbjudande av jobb. Jag vill ha sett det.

 

Gotland. Kanske flyttar jag dit till hösten.

Det är allt lite pirrigt.

//Alice

Jag har haft lunginflammation. För första gången. Det gör ont och man blir så fasansfullt trött. Men kroppen leker bergochdalbana med mig. Ibland är jag så trött att jag ofrivilligt somnar. Ibland har jag massa energi men kan inte göra något av den. Jag vet inte hur jag kommer må nästa timme, ännu mindre hur jag kommer må imorgon.

 

Allt som sedan innan är fel på kroppen gör ännu ondare, och besvärar mig mer. Vissa dagar hade jag velat somna men jag gör så ont överallt, vissa kvällar är jag däremot så trött, tack och lov, att jag somnar ändå. Fast det gör hemskt ont.

 

Vissa stunder mår jag riktigt bra. Som kvarten här om dagen när jag planerade om en växt som haft alldeles för liten kruka och dålig jord. Det tog max en kvart, men sen tog jag en tupplur på 2 timmar för att jag blev så trött. Fast något måste jag ju göra. Blir galen när jag inte kan göra något alls.

 

 

På grund av rastlöshet hamnade jag på platsbanken här om dagen. Jag kom att tänka på att min anställning tar slut sista juni, om jag inte får förlängt vilket jag får veta tidigast i slutet av maj. Jag kollade helt enkelt på såna anställningar som jag tycker är spännande, såna man måste flytta för och som är från augusti. Bara för att jag söker innebär det inte att jag ens får en intervju. Men chansen finns. Och får jag ett erbjudande kan jag fortfarande tacka nej.

 

Jag trivs med mitt jobb. Jag tycker om mina kollegor och jag utvecklas varje vecka, varje dag. Jag får bra vägledning av min mentor och jag känner att min chef ser vad jag gör. Det är inte så att jag söker mig bort för att jag inte vill jobba där jag jobbar. Jag måste däremot kunna betala mina räkningar. Så länge jag inte vet hur det ser ut i höst kommer jag fortsätta söka jobb så jag i alla fall ökar mina möjligheter.

 

Det beror till stor del på hur det blir med min nuvarande anställning. Jag skulle gärna vara kvar, få jobba vidare med barnen och kollegorna och få en längre kontinuerlig period för min introduktionsperiod (jag kan tillgodoräkna mig 5 månader av dom 12 jag behöver från min nuvarande anställning, som den ser ut nu). Jag tror det ger mig mer. Egentligen. När jag har min legitimation skulle jag gärna vara i vikariepoolen och timvicka, för erfarenheternas skull.

 

Det som spelar in är arbetssätt, lön och säkerhet. Jag tror det sammanfattar ganska väl.

Ta hand om er.

//Alice

Har ont i lederna så jag inte sover. Känns sisådär i natt när jag ska jobba sen. Men vad gör man, efter kl 00 vågar jag inte ens försöka sova längre, då hade jag legat i sängen i 2,5-3 timmar och haft ont trots smärtstillande. Jag är inte säker på att jag skulle komma upp om jag somnade, och jag har ett jobb att sköta. Tänker inte ens ta chansen denna vecka. Varit hemma i två dagar, sjuk kallades det.

 

Natten till onsdag kräktes jag i två set om 3 gånger, jag går inte in på det i detalj för det är ganska osmakligt. Hur som har jag inte haft vidare symptom på magsjuka efter det och då får jag tidigast gå tillbaka fredag (idag alltså) för att hindra eventuell smittspridning. Jag har inte varit magsjuk på 15-20 år och det känns osannolikt att jag ska snappa upp det utan att ha varit i direkt kontakt med diarréer eller kräkningar när jag varit det under praktiker inom utbildningen och då inte blivit smittad. Kan lika gärna ha varit något jag ätit eller att jag varit stressad. Sånt man aldrig vet. Men nu har jag faktiskt bara en arbetsdag att använda innan helgen, bara en dag med barnen och kollegorna. Man kan argumentera för att jag då borde sova för att dagen ska bli så bra som möjligt för dom omkring mig och för att jag ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt, men jag kan jobba trots brist på sovtimmar. En natt påverkar inte mitt fokus med barnen på det sättet. Klart det påverkar, jag vore dum om jag trodde annat, men inte så mycket man kan tro. Jag stapplar inte omkring som en zombie utan hamnar i stället på högvarv och kan rikta min kvarvarande energi mot sådant som är viktigt. Uppsikt över barnen, få syn på lärande och ta tillvara på barnens intentioner. Det är kollegorna som får lida lite. Allt handlar om att rikta fokus.

 

Jag har under tiden jag varit sjuk tittat ikapp dom avsnitt av Hjärnstorm som finns online, ett program som sänts på SVT med Henrik Fexeus. Hjärnstorm hade jag velat se mer av, det är just sådant jag tycker är spännande. Sådant jag läser fakta om på min lediga tid. Jag är fortfarande på nybörjarnivå med böcker av Fexeus och Ekman men jag kommer med största sannolikhet utöka mitt bibliotek mycket när jag, som nu, har två dagar i veckan jag kan använda som jag vill. Något spännande är hur våra tankar är påverkbara och hur dels andra men också en själv kan påverka tankar och beteenden. Något jag velat ta itu med länge är motivationen och dom mentala verktygen till att bli nikotinfri och faktiskt äta så som jag vill och inte bara som jag känner för.

 

Spännande vår!

//Alice

Det rycker lite i mig om jag ska vara ärlig. Jag ser hela mitt Facebookflöde fyllas av "Idag tar jag examen" och jag tänker Jag har inte min examen, ni har inte eran heller, kalla det för vad det är: Avslutningsceremoni. Vi har inte examen innan allt på utbildningen är godkänt, punkt. Men jag vill inte skriva det på Facebook, vill inte bli kallad pessimist eller glädjedödare.

 

Är jag kanske för petig? Jag börjar ju fundera. 

 

Verkligheten börjar sjunka in och på måndag ska jag gå till jobbet. Jag har ett jobb, en avdelning, kollegor och kommer få ett skåp. Det känns lite overkligt samtidigt som min nya roll både känns bekant och läskigt. Jag har sett mig som förskollärare i ett halvår, minst. Men nu ska jag vara förskollärare bara, inte student. Det känns lite märkligt men skönt. Sen är det lite läskigt för nu kommer verkligheten jag fasat för. Jag ska ha fullt ansvar för några barns utveckling. Inte helt själv, men jag ska vara ansvarig och stötta dom på deras resa mot ansvarstagande, solidariska, demokratiska och välmående individer.

 

Det är lite häftigt när man tänker på det, men samtidigt skrämmande.

På måndag börjar det. Och min egen resa mot att bli den bästa förskollärare jag kan vara.

Ser absolut fram emot det, fast med skräckblandad förtjusning. 

Man ska nog vara lite på spänn, on edge så att säga.

 

//Alice

Tyckte att det var dags att uppdatera designen här lite, hittade en design jag gillar på "Designa din blogg" och håller på att fixa lite med det helt enkelt. 

 

Snart klar med opponerandet av uppsatsen också, på onsdag gäller det, då ska jag kritisera och kritiseras. Efter det är det omskrivningar som gäller, inlämning och sen direkt på jobb! Det ska bli så roligt att börja jobba. När jag var på min avdelning och hälsade på fick jag en så bra känsla i magen, jag tror det kommer bli superbra. Känns som att jag kommer få en bra vår med massvis av nya intryck och kunskaper. 

 

Jag ska dessutom iväg på föreläsning min första vecka, Ann Åberg ska föreläsa. Hon har skrivit en bok som heter Lyssnandets pedagogik med en annan kvinna som heter Hillevi Lenz Taguchi, jag fullkomligt älskar den boken. Det är så viktigt att stanna upp och tänka på varför man dokumenterar och hur man egentligen gör det, samt för vem. Känns så bra! :D

 

Igår var jag på stan med mamma, jag fick en superhärlig kofta av henne då mina andra är slut. Jag har använt dom och dom är slitna. Jag köpte strumpbyxor, leggings och kängor. Jag har nog allt jag behöver nu, för ett tag. 

//Alice

Ursäkta bristen på bilder i min blogg, men jag är nog mer en textmänniska. Även om jag vet att det blir roligare för er med lite bilder då och då, jag ska försöka jobba på det framöver.. 

 

Den där utmaningen gick ju för övrigt inte så bra, har inte haft tid att tänka på den ens, så den har glömts bort.

Tar det nästa år (kul att tänka så långt när vi bara haft 2013 i 3 dagar..).

 

Dagen började, på riktigt, för mig vid 7 när jag gjorde mig i ordning för möte med min förskolechef. Jag åkte dit, skrev på papper och är nu anställd på riktigt, på papper, från 21/1. Känns hemskt skönt, jag tror jag frågade lite självklara frågor där i min upphetsning över att jag är anställd på papper men förskolechefen var väldigt förstående. Det kändes hemskt bra när vi var klara. 

 

Jag längtar så till att få börja jobba, även om jag vet att jag kommer ta med jobb hem så har jag vissa timmar jag ska jobba och sen har jag fritid. Under mina studier har inte det direkt funnits, särskilt inte senaste terminen. Det är fritid och skrivtid alltid, alla dagar. Ingen struktur. Ingen uppdelning. Blir så utmattad av att tänka på min text dygnet runt, oavsett om jag tränar på gymmet, lagar mat eller skriver på texten. 

 

Idag har jag också varit på universitetet och skrivit, skrivit om, ändrat layout och fixat. Nu har jag efter många om och men skickat in den senaste versionen av min text till min handledare som hon ska titta på imorgon. Då avgörs om jag får delta i seminariet. Hoppas jag. 

 

Fick ett bakslag dock. När jag satt på universitetet och gjorde ett nytt dokument med rätt formalia använde jag fel text, som jag sedan sparade över alla andra versioner av texten. Detta upptäckte jag först efter en tupplur mitt på dagen då min handledare inte såg vad jag ändrat och jag gick in och tittade på texten själv. Jag upplevde sån frustration och blev så ledsen. Det blev lite mycket kan man säga. Det var 5-6 timmars ändringar med nya källor, rätt format och förndringar av ord som inte kommit med, jag blev så less på världen. 

 

När jag tagit mig samman lite gick jag in i laptopen och sökte på alla dokument som hette något med examensarbete. Jag hittade ett dokument, i helt fel del av datorn, som var redigerat senast kl 3.27 natten till torsdag. Där var min räddning. Jag letade, kopierade över, letade lite till så texterna stämde och såg ut som dom skulle, allt var på rätt plats i rätt dokument. Jag blev så hemskt lättad. Runt 21.30 skickade jag rätt version till handledaren så hon har något att roa sig med imorgon, det var inte en rolig eftermiddag idag.  

 

Nu vill jag bara få vila lite från alla skriverier. Imorgon ska jag fika med en bekant under eftermiddagen och sen ska jag se på film med en tjejkompis. Känns hemskt bra att få bry sig lite om sig själv och bara vara.

//Alice

Idag var jag inbokad på två intervjuer för jobb. Båda som förskollärare. Den första var kl 10.40, den andra kl 14.30 och jag var hemskt nervös, det pirrade sådär i magen ni vet!

Jag visste ju att jag såg presentatabel ut och hade tänkt lite kring positiva sidor och sidor att utveckla om det skulle komma upp, och jag var iväg i tid med termosmuggen full i kaffe eftersom jag inte hann dricka upp det hemma, men jag var ju tvungen att ha kaffe i mig så jag kände mig lite säkrare i alla fall. Så klart glömde jag helt det jag tänkt ut i förväg sen ändå, så det var kankse inte så meningsfullt att tänka innan.

 

Jag råkade däremot komma för tidigt till torget så jag kunde ta en tidigare buss än tänkt till intervjun, det äventyret slutade med att jag stod där, lite förvånad, och hälsade på biträdande förskolechefen 20 minuter innan intervjun skulle börja. Jag fick sätta mig i väntrummet och dricka mitt kaffe, jag tog mig dessutom friheten att läsa tidningen när jag ändå satt där. Jag hade satt mig med ryggen mot dörren då det redan var personal i personalrummet när jag kom, dock skulle dom gå 2-3 minuter senare, men det kunde jag ju omöjligt veta innan. Så hör jag, mitt i det nervösa pirret, en bekant röst. Förskolechefen kom och hälsade på mig och visade mig in till det rum där intervjun skulle hållas. 

 

Först här tog jag av jackan, jag satte mig och tog ett djupt andetag. Här satt jag nu, med förskolechefen och den biträdande förskolechefen mitt emot mig och jag skulle sälja in mig själv. Nervositeten avtog så klart inte. Hur som helst tog intervjun inte mer än 30 minuter, antagligen lite mindre och dom skulle bestämma sig denna vecka. Jag gick ut från byggnaden med tanken "Hur i all världen ska detta gå..". Det kändes inte så lyckat kan man säga. Jag åkte tillbaka med bussen och upptäckte att jag hade 18 minuter av väntan på bussen hem framför mig, jag funderade lite på om jag skulle åka hem eller direkt mot nästa intervju eftersom den låg utanför Karlstad och jag hade tänkt norpa lunch från mammas kök eftersom jag ändå hade vägarna förbi. Då ringer telefonen.

 

Det var förskolechefen jag träffat 30 minuter tidigare, jag kunde nästan inte tro att hen var seriös när hon sagt det hen ringde för att säga.. "...vi erbjuder dig jobbet..."..

.. ... Va? Så snabbt? Jag förstod ingenting. Jag var ju inte nöjd med intervjun, och det hade inte gått en vecka än. Vad hände? Jag försökte tänka klart och hann i alla fall få ur mig en fråga om lönesättning och vi pratade om vilket års lön som skulle finnas på pappret. Hen frågade om jag ville tänka på saken, jag hade innan berättat att jag hade en till intervju idag. Jag pratade kort igenom för och nackdelar och det var glasklart. Jag behövde inte tänka. 

 

Jag har ett jobb efter examen. Jag, Alice, har fått min första tjänst som förskollärare. Nu är det bara en kråka på ett papper, sen är det helt mitt. 

 

Nu vet ni hur min dag känts. Som ni förstår måste jag skriva min uppsats nu. Jag kommer bli klar, inte fråga om annat. Jag tänker inte acceptera annat. Det är krav jag har på mig, det kommer inte utifrån. Punkt.

Igår fick jag två samtal som stack ut ur mängden lite. Jag blev uppringd och vaknade till på riktigt strax efter 13 igår när jag var påväg till universitetet för att låna böcker, jag blev inbjuden till en anställningsintervju för en tjänst jag sökt på en ort utanför Karlstad. Jag blev glad, och lite nervös så klart, frågade om jag skulle ta med något särskilt och sedan tackade jag. Antagligen många gånger. Det andra samtalet kom vid 15, när jag väntade på bussen hem. Det var också en förskolechef som bjöd in till arbetsintervju. Denna gång för en tjänst jag sökt som är i Karlstad och jag tackade många gånger för den inbjudan också.

 

Jag är fruktansvärt glad att jag ens kommit till intervju, men på två intervjuer! Jag är lite i chock. När man tänker på hur många som måste söka dessa tjänster är det ganska häftigt att jag blivit uttagen för intervju, den ena tjänsten vet jag att vi bara är 5 stycken som ska på intervju för. Jag tycker det är läskigt, roligt och spännande på samma gång. Jag har ju varit på anställningsintervjuer innan, men det har varit för jobb där det ofta tas in ny personal, man har varit väldigt utbytbar. Nu hoppas jag ju på att få ett jobb inom ett yrke jag har planerat att stanna inom resten av mitt yrkesliv, sådär minst 40-45 år. Det är ganska häftigt när man tänker på det. Allt börjar med dessa två intervjuer. 

 

Jag känner mig inte så orolig däremot. Jag vet vad jag kan, hur jag är, vad jag behöver jobba på och vad jag tycker är viktigt och bra inom yrket. Jag vet en hel del om vad jag kan kräva och vad som kan krävas av mig. Jag vet vart jag ska få hjälp om jag får problem och jag känner att jag har ett otroligt stort stöd från vänner, blivande kollegor, och familj. Självklart har jag en idé om vilken av tjänsterna som hade varit mest fördelaktig för mig, men det finns stora fördelar med båda. Jag kommer oavsett få med mig ovärdeliga erfarenheter, kunskaper och jag får en start på mitt yrkesliv. Jag tycker det är helt underbart att jag får en chans att få jobb så snabbt efter utbildningen, helt klart! 

 

Det enda jag måste se till är att faktiskt bli klar med examensarbetet. Nu är det bara att kämpa på och fixa det. Jag kan! 

Idag var jag lite orolig innan jag gick för att inställa mig som vikarie. Jag har aldrig haft så stora barn som jag hade idag, och jag hade inte tackat ja om jag skulle vara vikarie för en hel klass. Idag var jag resursperson. Jag var lite orolig för hur det skulle vara att komma in i ett mellanstadieklassrum, dessutom i blått hår. Dom var däremot hemskt fina mot mig, och nyfikna. Det gillar jag.

 

Men det är ändå något särskilt med klassrum. Bänkarna som står i grupper om två, stolar som vickas och vägs på och pennor som tappas bort. Dom härliga diskussioner och tankar man får ta del av när barn/elever har ett stort verbalt språk. Men trots allt det fina med klassrum och äldre elever känner jag mig mer hemma i en ring på golvet. Med barn som inte kan hålla inne vad dom tycker och tänker utan det bara råkar komma ut ändå. Leken som lär och stimulerar även inomhus. Dom spännande frågorna som kommer innan man börjat tänka på hur andra kan tänka om en själv om man frågar. 

 

Ja, jag trivs bra i klassrum. Men jag trivs bättre i barngrupp. Jag är förskollärare. Det är bara 9 veckor kvar innan jag har en examen. Det är galet. Men spännande. Jag sökte mitt första förskollärarjobb idag. Steg framåt.

Nu är det en dag kvar med barnen, sen har jag helgen full i garderobsjobb och sen.. SEN är jag ledig. Så vitt jag vet alltså. Kan ju alltid dyka upp nya saker. Idag har jag tvättat allt nytt. Utom täcket då såklart, det ska bara vädras och inte tvättas. Sen är det ett påslakanset jag inte tvättat, behöver ju bara ett att sova i nu. Måste prova att sova i täcket. Vädrade det i 6 timmar nu på kvällen och bara längtar tills tumlaren är klar! 

 

Har haft konstigt ont i benen i flera dagar. Började med smärta i högra hälsenan, biten från hälen och upp till samma höjd som fotknölarna ungefär. sedan fick jag ont i båda. Dagen efter hade jag ont från hälen upp till knävecket i båda benen, men mest i höger. Och så har det fortsatt, undrar vad det beror på och hur länge det tänkt fortsätta. Sen är jag svullen i halsen och har ont i huvet. Men det ordnar sig nog. Så länge jag kan jobba ordentligt är jag nöjd faktiskt. Jag kan bli sjuk och frisk en annan gång. 

 

Sova sen, arbeta massa imorgon.

Ibland blir jag sådär oförskämt nöjd med mig själv. Som idag. Men jag är trött också, så klart. Hade öppning idag, började alltså 6.00, var uppe 04.45 och sen har dagen bara flutit iväg och sen var det dags att gå hem. Men ja, jag är nöjd med mig. Det måste man väl få vara ibland? 

 

Sen är det ganska skönt att jag har 3 dagar kvar till 2 veckors ledighet också, även om jag trivs där jag jobbar nu. Men det kan vara skönt att bara vara också. Har inte haft onödigt mycket ledigt än och vill vila lite innan terminen drar igång på KAU (Karlstads universitet). Gos på er!
//Alice

Jag vet att ni är några som håller koll på om jag skriver något nytt här, förlåt för tystnaden. Det är bara så enkelt att jag inte orkar plocka upp datorn varje dag när jag väl har med den till mamma. Sen vet jag inte om jag haft så mycket att dela med mig av heller. Finns mycket jag vill skriva men det mesta får jag inte skriva på grund av sekretess och att jag inte vill klaga för mycket. Men jag har varit kollega till två andra pedagoger i 3 veckor, jag kan väl säga så mycket som att det är svårt men lärorikt. Särskilt i en verksamhet där de har mer erfarenhet än mig. 

 

Nästa vecka jobbar jag också, även denna vecka i 'fel' verksamhet. Jag vill ju jobba på förskola. Dags att ändra inställningar i vikariebanken tror jag. Kankse dags att byta vikariebank också! En förskolechef i Karlstad frågade mig när jag skulle komma och jobba där i stället för i Forshaga, men jag vet inte hur mycket jag kommer hinna jobba nästa termin. Därför jag sa upp mig på Cherry och inte är BJ-dealer längre ju. Men vi får se, i vilket fall bådar det ju gott att det finns efterfrågan på utbildade vikarier. Med färre och färre som utbildar sig till förskollärare och lärare vore det kankse på tiden att få upp lönerna, det är en del i att få läraryrket mer attraktivt. 

 

Annars så har jag nu haft min första helg som icke Cherryanställd på 3 år och 1 månad. Blev lite tantvarning igår då jag la mig i sängen innan 00.30, helt galet. I vanliga fall händer det inte en lördag. Men jag är ganska glad att jag inte behövde jobb igår (var reserv om schemat inte skulle gå ihop) eftersom jag börjar jobba kl 8 imorgon och sedan har en heltidsvecka framför mig, ganska bra att inte vara uppe för länge om nätterna då. 

 

Sköt om er nu, så skriver jag väl igen om en vecka eller så gissar jag. Är ju faktiskt hos mamma.

//Alice

Nu har jag diskat, äntligen!
Jag har liksom väntat på att tiden ska bli okej för lite oljud, dumt att slamra runt med disken vid 4 om mina grannar inte är vakna då. Kände att 6.30 är lite bättre i alla fall xD Men nu är det diskat, nu ska jag bara ha något i magen så kroppen orkar trampa mig fram längs klarälvsbanan. Japp, det blir cykeltur till mamma idag. Jobbar heltid hela nästa vecka med en härlig start imorgon kl 6.15. 

 

Det är bara att packa, äta och byta till cykelkläder kvar, sen kan vi köra, jag och Hedwig. 

//Alice

 

Cykeln "Hedwig", utanför mamma.

Då var det gjort. Som sagt kanske jag hoppar in lite nästa helg men det finns inte i mitt schema, är alltså utanför schemat. Så jag har gjort mitt sista.. riktiga(?) pass på Cherry. Tyvärr kan jag väl inte säga att det gick så bra resultatmässigt, ganska dåligt faktiskt. Men jag har haft trevliga gäster i alla fall, det är något jag ofta saknat och det är för mig bättre än att ha bra resultat. När jag kom hem däremot så var det 5-6 getingar utanför dörren på markplan så det var inte annat att göra än att gå omvägen genom garaget, så fick jag 3 grannar med mig upp också, trevligt sådär när klockan är 2.50.

 

Nu funderar jag bara på vart jag ska tatuera mig, kom ju på att jag behöver en uggla också. Lika bra att göra båda nu under hösten så det är gjort och ordentligt läkt till nästa sommar, vem vet vart jag befinner mig då. Jag kanske inte orkar ha heltäckande klädsel då, det vet man ju inte. Nu ska jag äta lite mat, jag vaknade ju så sent så det är lika bra att vara vaken. Just av denna anledning det underlättar för mig att inte jobba natt. Faktiskt. 

 

Ha en fin natt allihop!
//Alice