Fundera mera

Det rycker lite i mig om jag ska vara ärlig. Jag ser hela mitt Facebookflöde fyllas av "Idag tar jag examen" och jag tänker Jag har inte min examen, ni har inte eran heller, kalla det för vad det är: Avslutningsceremoni. Vi har inte examen innan allt på utbildningen är godkänt, punkt. Men jag vill inte skriva det på Facebook, vill inte bli kallad pessimist eller glädjedödare.

 

Är jag kanske för petig? Jag börjar ju fundera. 

 

Verkligheten börjar sjunka in och på måndag ska jag gå till jobbet. Jag har ett jobb, en avdelning, kollegor och kommer få ett skåp. Det känns lite overkligt samtidigt som min nya roll både känns bekant och läskigt. Jag har sett mig som förskollärare i ett halvår, minst. Men nu ska jag vara förskollärare bara, inte student. Det känns lite märkligt men skönt. Sen är det lite läskigt för nu kommer verkligheten jag fasat för. Jag ska ha fullt ansvar för några barns utveckling. Inte helt själv, men jag ska vara ansvarig och stötta dom på deras resa mot ansvarstagande, solidariska, demokratiska och välmående individer.

 

Det är lite häftigt när man tänker på det, men samtidigt skrämmande.

På måndag börjar det. Och min egen resa mot att bli den bästa förskollärare jag kan vara.

Ser absolut fram emot det, fast med skräckblandad förtjusning. 

Man ska nog vara lite på spänn, on edge så att säga.

 

//Alice