Fundera mera

Idag har jag jobbat min första dag på en förskola (ja, ni vet detdär som kallas dagis) där jag ska vara i 3 veckor. Vi är 3 pedagoger varav ingen har färdig utbildning. En har mer erfarenhet och har jobbat på förskola, lågstadie och fritidshem och den andra har mest erfarenhet av att ha vikarierat på fritidshem och lågstadie. De minsta barnen vi har ska börja förskoleklass (även kallat 'nollan') till hösten och sedan är det äldre barn så vi har egentligen fritidshemsverksamhet kan man säga, för att alla fritidshem är stängda men vissa barn behöver ha barnomsorg ändå.

 

Nu är det så att de andra två jag jobbar med redan har jobbat i en vecka med dessa barn och kanske känner att jag kommer in och stör lite. Det första jag gjorde var att ifrågasätta rasterna för de andra två. Eftersom jag jobbar halvtid de första två veckorna har jag ingen rast, men det måste dom ha. Man måste ha rast efter 5 arbetstimmar, så är reglerna. Tyvärr följs detta sällan och då kan det bli fel. Så där gav jag helt enkelt ett spännande första intryck som kollega, sen när vi åt mellanmål kändes det som att vi hade lite olika syn på hur dessa situationer borde vara. 

 

Jag satt med 6 barn i ett bord och det andra bordet hade också 6 barn, det andra bordet var tyst medan mitt sprudlade av filosofiska tankar och idéer kring vad som skulle hända om solen gick sönder och slutade lysa. Pedagogen i det andra bordet verkade inte helt överlycklig över att vi pratade så mycket och sa till barnen i mitt bord vid något tillfälle om att dom skulle vara tysta. Jag tycker det är givande att prata med barnen, för alla parter. De fick fundera och komma på lösningar till problemställningar jag och andra barn kom med. Jag sa till dem när det kom groteska idéer, som att lägga nåns hjärna i micron så den kunde lysa i stället för solen, men dom är så pass stora att dom förstod vad jag menade och gick in på mer konstruktiva saker som syrgasmasker.

 

Jag är så hemskt glad att jag är där för barnen när jag jobbar, inte för att bli bästis med övrig personal. Sen kan väl jag också se vitsen med att lära sig att man inte behöver prata hela tiden (se bara på mig, jag fick inte lära mig) men det blir så dumt om man bara ska vara tyst för de som har massa tankar och idéer som vill uttrycka dessa men blir nekade. Jag tänker att man måste få lära sig att uttrycka vad man tänker genom att faktiskt göra det, det är väl också ett viktigt lärande.

 

//den fröken man får prata för (aka Alice)