Fundera mera

Ytterligare en i min närhet som gått och gift sig. Och en av mina vänner jobbar på ett bröllop.

 

Det är klart det är skönt att bo själv, bara ha sig själv att ta hänsyn till, kunna göra som man själv vill. Det är enkelt. Men det hade varit fint att ha någon att dela sin verklighet med. Klart det vore härligt.

 

Men ändå inte.

 

Det hade varit optimalt att hitta en människa som man kunde dela sin värld med utan att det blir så krångligt. Utan att ha massa krav. Utan att det finns massa måsten.

 

I stället vore det härligt om det gick att ha ett förhållande där man har tillit, trygghet, omtanke och gemenskap och där man gör det man gör för att man vill, inte för att man måste. Även om man måste också. Det vore härligast. Men det verkar som att det inte går i längden.

 

I brist på annat kan jag nöja mig med att vara själv. Men husdjur blir också viktigare.