Fundera mera

Jag är en väldigt analyserande människa. Jag överanalyserar allt för ofta och låter bli analyserna allt för sällan. Men det är så jag fungerar.

 

Ibland gör detta att jag oroar mig, ibland i onödan. Jag oroar mig för hur olika händelseförlopp ska sluta, hur situationer ska utveckla sig och hur jag gör, säger och verkar i olika sammanhang. Det kan förvisso vara lite jobbigt men jag blir samtidigt mer medveten och gör allt fler analyser som visar sig vara nära faktiskt utfall.

 

Men jag oroar mig också för andra. Jag oroar mig för hur olika händelser, mitt eget handlande, deras egen dagsform, idiotiska människors handlande och vardagliga motsättningar påverkar andra. Jag oroar mig till och med för vissa människor som jag inte träffat särskilt mycket fast jag känt dom länge. Särskilt en person. Fast jag vet också att dom är starka och kan ta hand om sig själva, men jag vill finnas som stöd om jag behövs.

 

Så klart medför detta att jag också analyserar positiva förlopp. Men något som kan slå fel i mina analyser är dom faktorer jag inte vet om. Därför kan jag helhjärtat tro att människor påverkas positivt av något när det i själva verket är tvärt om. Det skapar problem. Dom människor jag bryr mig om vill jag ju ska må bra, och jag vill finnas som verktyg för att må bättre om dom nu inte mår bra. Men går jag och tror att dom är överlyckliga fast dom känner sig som om livet stjälpt en spann avfall över dom kan det bli lite fel. Man beter sig på olika sätt mot människor efter hur dom verkar må. Jag har dessutom många människor runt mig som bär upp fasader för att "man ska må bra".

 

Jag analyserar en hel del annat också. Och funderar, filosoferar och tänker. Eftersom det blivit en del av min vardag och liksom en del av mig som jag gärna delar med andra har jag fruktansvärt svårt att ställa om till att det finns människor som inte vill/kan/behöver ventilera och dela sina funderingar med mig. För det finns såna människor. Till och med inom min familj.

 

Mitt största problem just nu är att jag alldeles för sällan får ventilera mina funderingar med andra, så jag skriver ner dom i en bok. En av nackdelarna med att flytta helt enkelt. 

 

En annan nackdel är att jag, när jag bodde i Karlstad, hade vänner som kunde ses utan egentlig anledning. Mer än att bara ses alltså. Såna människor som kunde be om en promenad, pratstund, kopp te eller en sväng till affären tillsammans. Eller som jag kunde be om detsamma. Det saknar jag också. Så klart. Så jag saknar många. Vissa mer än andra. Och jag är lite rädd att förlora kontakt, för det har varit lätt hänt tidigare flyttar. Även om ambitionen varit att hålla kvar kontakten.

 

Ibland har jag det svårt.

//Alice