Fundera mera

Veckan började med jobb och misstänkt magsjuka. Jag var hemma två dagar och sedan tillbaka till jobbet. På rasten blev jag varse att jag inte hade en pojkvän längre. Det var oväntat och obekvämt.

 

Nu var det ju så att vi hade planerat en hel del. Det kändes som ett för-alltid-förhållande. Allt var så bra. Sen blev det så fel. Hans känslor var uppenbarligen inte så starka att det räckte till. Det är allt jag vet. Klart det är bättre att det kommer fram nu än efter samboskap, förlovning, äktenskap, barn och vad det nu hade kunnat bli. Men det gör likväl ont. Mycket. För att det kändes så bra.

 

Så i vanlig ordning går jag tillbaka till att vara själv igen. Vet inte hur läge det blir denna gång. Kan lika gärna bli livet ut. Men det är klart, så känns det alltid efter att en relation tagit slut.

 

Men jag är glad att jag fick uppleva en pojkvän som försökte sitt bästa för att vara snäll, omtänksam, göra mig glad, förstå mig och vara fin mot mig. Det har inte varit allt för vanligt.

 

Man får väl konstatera att det var fint så länge det varade. Jag hade inte velat att han höll tyst om det och försökte genomlida ett förhållande bara för att det skulle göra mig glad. Då hade det ju varit många fel överallt.

 

Men det gör ändå väldigt ont.