Fundera mera

Veckan började med jobb och misstänkt magsjuka. Jag var hemma två dagar och sedan tillbaka till jobbet. På rasten blev jag varse att jag inte hade en pojkvän längre. Det var oväntat och obekvämt.

 

Nu var det ju så att vi hade planerat en hel del. Det kändes som ett för-alltid-förhållande. Allt var så bra. Sen blev det så fel. Hans känslor var uppenbarligen inte så starka att det räckte till. Det är allt jag vet. Klart det är bättre att det kommer fram nu än efter samboskap, förlovning, äktenskap, barn och vad det nu hade kunnat bli. Men det gör likväl ont. Mycket. För att det kändes så bra.

 

Så i vanlig ordning går jag tillbaka till att vara själv igen. Vet inte hur läge det blir denna gång. Kan lika gärna bli livet ut. Men det är klart, så känns det alltid efter att en relation tagit slut.

 

Men jag är glad att jag fick uppleva en pojkvän som försökte sitt bästa för att vara snäll, omtänksam, göra mig glad, förstå mig och vara fin mot mig. Det har inte varit allt för vanligt.

 

Man får väl konstatera att det var fint så länge det varade. Jag hade inte velat att han höll tyst om det och försökte genomlida ett förhållande bara för att det skulle göra mig glad. Då hade det ju varit många fel överallt.

 

Men det gör ändå väldigt ont.

Det var ett tag sedan igen. Ibland behöver jag skriva mer och ibland mindre. Så är det väl med allt. Ibland är jag lite försiktig med vad jag skriver på ett ställe där alla kan se ;) 

 

Jag har fortfarande en underbar kille i mitt liv. Jag vill att det fortsätter vara så länge. Det är väl inget konstigt. Han håller på att komma närmare mig rent geografiskt också, det är väldigt skönt. Jag ser fram emot kortare resor, och det blir lättare för honom att hälsa på mig också. Det blir fint :D Vi har ordnat med påskägg till varandra också, jag är så väldigt nyfiken på mitt ägg och dessutom nyfiken på hans reaktion på det ägg han får av mig.

 

Det är mysigt att ha en så fin människa i mitt liv. Jag ser mycket fram emot att presentera honom för mamma, vill verkligen att de ska träffas!

 

Sovandet. Vaknandet. Jag får ingen ordning på det. Jag stressar på jobbet. Så mycket jag vill kunna hinna göra. Både hemma och på jobbet. Jag vill göra mitt jobb felfritt, helst skulle jag haft ett städat och ordnat hem också. Men det är vad som får komma i andra hand när jag jobbar. Tyvärr. Som tur är har jag en robot-dammsugare som kan hålla lite ordning på golvet. Skulle vilja ha en skurare och plockare också, som skulle kunna fixa och ordna när jag är på jobbet. Då skulle det vara skönt i stället för stressigt att komma hem.

 

Jag tror absolut stressen påverkar sovandet och vaknandet. Jag blir så less på att försöka få ordning på det. Känns hopplöst när jag inte kan påverka det på något sätt alls :/ Jag fick en läkartid för det. Jag har snurrat runt och i alla fall konstaterat att jag inte har någon form av epilepsi. Det kunde jag räkna ut själv ^^ Men det finns ju journalfört av en läkare nu i alla fall, någon som spenderat några år på universitet och arbetar inom vården. Det mest spännande läkaren sa var "det finns inga sådana som du i böckerna vi läst", relaterat till att mitt stora problem är att vakna. Jag kan sova, tyvärr kan de bara hjälpa människor som inte kan sova. Det blir värre för människor som inte vaknar. Så jag blev rekommenderad att leta ett nattjobb i princip. Som att jag inte tänkt på det själv.

 

Tipsa gärna om ni vet någon som pysslar med hypersomnia ^^

 

I övrigt har jag det bra. Trivs med kollegorna som försöker hitta sätt att avlasta mig. Fick en ordentlig löneförhöjning nu under våren. Jag får bautafjärilar i magen av killen fortfarande <3 Jag har börjat pyssla mer igen. Allt detta gör mina dagar lite bättre än de hade varit annars!

Jag funderar mycket nu. Sånt jag inte kan formulera. Men jag har det bra.

 

Jag har hittat en kille som är hela världen för mig. Det är underbart.

Mina problem med att vakna ska redas ut.

Jag håller på att få ordning på jobbet, att få in det jag ska göra i mina arbetstimmar.

 

Så det är i korthet mycket bra, men jag hade velat få utredningen gjord snabbare. Jag hade velat ha jobbet och killen på samma ställe. Man blir visst aldrig nöjd ;) Men det ordnar sig med allt så småningom. Så klart. Vi får se hur bara, och när. Helst snart.

 

Finns så mycket jag ser fram emot. Hårfärgning inom kort. Spelning i sommar. Kortspel. Musik. Umgänge. Inredning. Längre hår. Löneförhöjning. Skriveri. Bland annat.

 

Gillar vart jag är på väg helt enkelt.

//Alice

Vaken igen. Jag som tänkte sova till 7.

 

Det där med sova och vakna är spännande. Antingen sover jag som en klubbad säl 8-14 timmar och har svårt att vakna. Eller så vaknar jag efter 5 timmar och kan inte somna om. Ibland sover jag 3-4 timmar och vaknar, somnar om och vaknar varje eller varannan timme. Känns skönt att någon börjat rota i det i alla fall. Någon som undersöker varför det är så och om det finns något som gör att det funkar bättre. Det är lite tröttsamt att inte kunna lita på sig själv, att jag inte vet om jag vaknar oavsett vilken tid jag somnar.

 

Nu har jag två dagar kvar på arbetsveckan, som så många andra. Åker bort lite och har tagit ledigt så jag har en extra lång helg. Det ska bli skönt, kan behöva lite minisemester ibland. Hade tänkt åka till killen, mysa till det lite. Men vi får se, haft ett barn med magsjuka på jobbet och om fler insjuknar åker jag och hälsar på mamma i stället. Blir jag sjuk åker jag så klart inte alls, det vore bara dumt.

 

Hoppas på friska barn, frisk personal och frisk Alice.

Så klart.

 

 

 

Har varit över till fastlandet igen, och haft besök, sedan sist. Det känns så fruktansvärt bra!

 

Jag sover, äter, jobbar, sjunger, spelar och kramas. Det är lite mina prioriteringar just nu. Pratar massvis på Skype med pojken, är ju en bit att åka om man vill ses. Dessutom funkar inte jag riktigt med båten just nu tydligen. När han var här fick jag inte iväg honom med båten, sist jag skulle över var jag på väg att missa båten själv. Jag missade den inte, men hade kunnat göra. Jag är lite ur fas med det mesta.

 

Tydligen är jag däremot utomordentligt bra på mitt jobb. Jag tycker det väger upp ganska bra. Snart ska ansökan om lärarleg skickas iväg på handläggning och sedan ska dokumentet ramas in och sättas upp på jobbet och hemma. Jag är bara lite stolt. Lite. Eller så fruktansvärt mycket. Det känns bra att göra något jag är bra på och få pengar för det. Å andra sidan behöver jag bli bättre på att passa in mina arbetstider och -uppgifter i de timmar jag ska arbeta. Men det går alltid att jobba på.

 

Dessutom håller jag på att få ordning på så många olika saker och det känns så skönt. Jag är lättad av så mycket på samma gång att jag borde kunna flyga. Känns det som i alla fall. Dessutom är jag kär och min grundinställning är så otroligt positiv.

 

Jag har det bra med andra ord. Jag ser fram emot löneförhöjningen också, mest att se vad det resulterar i, chefen lät optimistisk. Då ska tilläggas att hon vill höja mig rejält. Men jobbar man inom kommunen, som jag gör, har man inte alldeles för höga förhoppningar heller. Pengarna ska ju räcka till så många. Men spännande är det!

 

Jag har däremot känt av att jag har obalans på olika sätt i kroppen, och det stör lite i bakgrunden. Men det stabiliserar sig förhoppningsvis snart..

 

//Alice

Fredagen började jobbigt, sådär otroligt jobbigt. Det blev bättre framåt lunch, sen bara eskalerade allt. Tog båten över till Oskarshamn, sedan träffade jag killen jag är så fruktansvärt kär i.

 

Helgen spenderades i hans närhet med en hel del god mat, lite film och många härliga skratt. Jag är upp över öronen, och även om det går fort känns det inte fort. Det känns som att han funnits där länge, att han känner mig bättre än vissa människor som varit med mig i åratal. Att tiden vi känt varandra gått så fort bara för att någon tagit kontrollen och snabbspolat framåt.

 

När det bara säger klick och man vet <3

 

Han är snäll, omtänksam, omhändertagande, rolig, fin att se på, får mig att må bra, trygg, kreativ, musikalisk, huslig, flexibel, intressant att prata med och skämmer bort mig. Jag har inte hittat något jag inte tycker om med honom. Bäst av allt är att det är ömsesidigt, att han tycker om mig. Han tycker om mig och inte det jag skulle kunna vara, det är det allra bästa.

 

Puss!
/Lycklig Tjej

Det är första gången någonsin jag är så kär i någon jag bara pratat med på nätet. Och det är klart jag varit lite orolig i början för att det ska vara någon läbbig typ jag sitter och kärar ner mig i. Men det visade sig vara någon jag verkligen tror på. Jag har inte varit så fånig, tramsig, vimsig och ologisk på länge. Jag är upp över öronen förälskad och min första idé om att ta det lite lugnt sket sig ganska totalt.

 

Han är underbar på så många sätt, jag är så obeskrivligt lycklig just nu!

Jag är en väldigt analyserande människa. Jag överanalyserar allt för ofta och låter bli analyserna allt för sällan. Men det är så jag fungerar.

 

Ibland gör detta att jag oroar mig, ibland i onödan. Jag oroar mig för hur olika händelseförlopp ska sluta, hur situationer ska utveckla sig och hur jag gör, säger och verkar i olika sammanhang. Det kan förvisso vara lite jobbigt men jag blir samtidigt mer medveten och gör allt fler analyser som visar sig vara nära faktiskt utfall.

 

Men jag oroar mig också för andra. Jag oroar mig för hur olika händelser, mitt eget handlande, deras egen dagsform, idiotiska människors handlande och vardagliga motsättningar påverkar andra. Jag oroar mig till och med för vissa människor som jag inte träffat särskilt mycket fast jag känt dom länge. Särskilt en person. Fast jag vet också att dom är starka och kan ta hand om sig själva, men jag vill finnas som stöd om jag behövs.

 

Så klart medför detta att jag också analyserar positiva förlopp. Men något som kan slå fel i mina analyser är dom faktorer jag inte vet om. Därför kan jag helhjärtat tro att människor påverkas positivt av något när det i själva verket är tvärt om. Det skapar problem. Dom människor jag bryr mig om vill jag ju ska må bra, och jag vill finnas som verktyg för att må bättre om dom nu inte mår bra. Men går jag och tror att dom är överlyckliga fast dom känner sig som om livet stjälpt en spann avfall över dom kan det bli lite fel. Man beter sig på olika sätt mot människor efter hur dom verkar må. Jag har dessutom många människor runt mig som bär upp fasader för att "man ska må bra".

 

Jag analyserar en hel del annat också. Och funderar, filosoferar och tänker. Eftersom det blivit en del av min vardag och liksom en del av mig som jag gärna delar med andra har jag fruktansvärt svårt att ställa om till att det finns människor som inte vill/kan/behöver ventilera och dela sina funderingar med mig. För det finns såna människor. Till och med inom min familj.

 

Mitt största problem just nu är att jag alldeles för sällan får ventilera mina funderingar med andra, så jag skriver ner dom i en bok. En av nackdelarna med att flytta helt enkelt. 

 

En annan nackdel är att jag, när jag bodde i Karlstad, hade vänner som kunde ses utan egentlig anledning. Mer än att bara ses alltså. Såna människor som kunde be om en promenad, pratstund, kopp te eller en sväng till affären tillsammans. Eller som jag kunde be om detsamma. Det saknar jag också. Så klart. Så jag saknar många. Vissa mer än andra. Och jag är lite rädd att förlora kontakt, för det har varit lätt hänt tidigare flyttar. Även om ambitionen varit att hålla kvar kontakten.

 

Ibland har jag det svårt.

//Alice

Nu har jag väl landat ordentligt här. Så klart är vissa delar under uppbyggnad. Särskilt mitt privatliv kan man säga. Men jag har ett körkort i alla fall och jag kan ta mig runt mer. Det är bara synd att mörkret kommer så snabbt, jag måste ut tidigt under helgen om jag ska hinna upptäcka något att titta närmare på. 

 

Men jag trivs. Jag trivs med lägenheten, jobbet och kören. imorgon ska jag hälsa på en kennel som föder upp kromfohrländer och se om rasen passar min smak, allt jag läser om dom verkar toppen. Men innan jag har bestämt mig måste jag träffa dom. Det är ju så olika att läsa om en ras och att faktiskt se den in action.

 

Om jag nu trivs med dom kommer nog siktet vara på att bli med hund till sommaren, en omplacering eller valp spelar inte så stor roll. 

 

Sen är det bara en fråga om vad jag mer ska pyssla med när jag inte jobbar. Klart jag kan sy och ägna mig åt hantverk, springa på gymmet, sjunga i kören och ta promenader. Men känner jag mig själv rätt kommer jag behöva något mer än så, som är långsiktigt och som jag tycker är roligt länge. Promenader är något jag ledsnar på snabbt, hantverk av olika slag kommer och går i perioder, kören är 1-2 gånger i veckan och gymmet är beroende på dagsform. När jag väl har en hund, om det blir en alls, kan jag träna och jobba med hunden. Men det är om det blir en hund alls. Så klart.

 

Så frågan för en miljon lyder: Vad ska jag göra mer?

Well, det visar sig. Som alltid.

//Alice

Så ligger det till. Jag får helt alldeles själv framföra personbilar nu. Jag har körkort. Jag har väl egentligen inte riktigt förstått detta själv, men jag har i alla fall tagit en tur med bilen och tankat fullt så jag kan ta fler turer.

 

Igår blev jag, på andra försöket, godkänd på den praktiska biten. Teorin klarade jag av på en gång, men jag har vanligtvis lättare för att lära mig teori snarare än praktik. Så nu får jag köra min bil. Själva plastkortet kommer i veckan, men jag är fri.

 

Jag är fri att åka när jag vill, näst intill vart jag vill. Det blir alltså lättare att åka iväg på olika upptåg nu. Och jag kan ta mig ännu längre söderut på ön, bussarna går inte till sydspetsen direkt.

 

Jag förväntade mig att jag skulle vara pirrig, nervös och förväntansfull. Men när jag satte mig bakom ratten och startade var det inget sånt. Det var som vanligt.

 

Se upp! Här kommer jag!
//Alice

Äggkunskap, ineffektivitet, sång och omtanke.

 

Mina kollegor är omtänksamma. Dom påminner mig om att jag faktiskt har ett schema av en anledning, och att jag bara har 5 timmar planering. Vilken jag för övrigt redan använt för några veckor framåt. Dom vill att jag ska orka, dom vill inte att jag jobbar slut på energin på en gång. Dom vill ha mig kvar. Det känns bra. Och fint. Ibland undrar jag också om jag är lite elak mot dom när jag faktiskt gör så mycket jobb 'gratis', för att jag kan. Jag har inte så många fritidsintressen här än, och jag har ingen egen familj och barn. Jag kan jobba om jag vill. Alla kan inte det.

 

------------------------------

Nu har mycket tid gått åt att komma igång med ett projekt för våra äldsta barn. Jag har gjort ett STORT ägg, inspirerad av boken "Spökägget". Jag har tänkt arbeta tematiskt en dag i veckan med dessa barn fram till sommaren. Vi ska jobba med alla ämnen, fast på ett fantasifullt och lekande sätt. Ingen uppdelning i ämnena, mer än på papper. Jag vill få barnen att i förlängningen vilja lära sig: skriva, räkna, konstruera och hur man tar reda på fakta. Bland annat. och att vilja lära för att själva lärandet är roligt. Vi startade idag.

 

Ägget blev upptäckt när vi skulle jobba med våra namn i ateljén, där fanns också en instruktion. Barnen diskuterade och jag kom med några synpunkter. Vi kom fram till att en sak som stod i instruktionen; "Vänd ägget en gång varje dag utom under helgen", inte var bra att genomföra. Ett av barnen resonerade som så att OM det var något i ägget (det råder delade meningar om huruvida det är skolbarnen som skämtar med oss, eller om det faktiskt är ett ägg med något inuti som kommer kläckas) så kan detta något slå i huvudet om man vänder på ägget. Dom andra barnen höll med, det verkade klokt att inte röra ägget mer än nödvändigt. Dessutom fanns det inte i instruktionerna att ägget skulle hållas varmt och det visste dom ju att ägg skulle om dom skulle kläckas. Så vi ersatte en instruktion med en annan.

 

Jag fick också reda på att kaniner inte kom ur ägg, men att tänkbara varelser inuti ägget kunde vara påskhare eller dinosaurie. Annars kunde det lika gärna vara pappersbitar, pappersfigurer, godis eller ingenting inuti ägget.

Barnen kom fram till att det var papper runt ägget, som dessutom var målat (läxa till nästa omgång, gör materialet mer svåridentifierat). Att det var målat kände de naturligtvis på lukten fick jag förklarat för mig.

 

Det var däremot svårt att säga hur det kunnat hamna där. Ägget var så stort. Men fönstret i ateljén hade stått öppet när vi kom in, för ovanlighetens skull. Några teorier var att skolbarnen gjort det och antingen smugit in genom dörren och lagt det där, att dom gjort det där, eller att dom gjorde ägget utanför, en smet in och öppnade båda fönstren och sedan tog dom gemensamt in det fönstervägen. Andra teorier var att det var en familj av något som bott i ateljén och gjort ägget på natten men sen blev rädda och smet ut fönstervägen och glömde ägget. Det föll dock på att ingen sett ägget på morgonen fast det varit barn som lekt där inne. Sen kunde det varit en häxa eller trollkarl som trollat sig och ägget litet, smitit in genom fönstret, trollat ägget stort och sedan smitit ut samma väg. Alternativt att denne trollat sig och ägget osynliga och på så vis kunnat smita in. 

 

Alla dessa tankar står fem barn, fem år gamla, för. Nästa vecka tänkte jag att vi skulle jämföra storleken på ägget med andra ägg. Se om vi kan lista ut vad det kan vara inuti, om det är något alls.

-----------------------------------------

 

Vi hade personalmöte idag också. Det skulle handla om genus. Vi har märkningen "Jämställd förskola" och ska även jobba lite med en kvalitetsrapport och sånt. Vi hann inte med allt vi skulle. Mest för att vi har så mycket annat att prata om också. Utöver genus. Om yrket, barngruppen, arbetssituationen, att vi behöver mer personal och sånt. Men det ska ordna sig det med. Nu vet jag i alla fall att vi inte är så effektiva som man hade kunnat önska. I alla fall inte just nu.

 

Efteråt cyklade jag till församlingshemmet och sjöng upp för kantorn som är körledare. Jag har, enligt henne, ett brett register i rösten och är lite osäker på tonerna i början av en serie men prickar dom sedan rätt. Men jag ska börja som alt, sen vill hon eventuellt ha in mig som sopran. Vi får se hur jag låter när jag vant mig vid att sjunga 'på riktigt'. Det känns kul att börja sjunga igen, jag har inte gjort det på så länge nu. Mer än när jag tultar runt hemma eller är på något galej.

 

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba. Men bara min schemalagda tid. Tror jag.

God natt.

Ytterligare en i min närhet som gått och gift sig. Och en av mina vänner jobbar på ett bröllop.

 

Det är klart det är skönt att bo själv, bara ha sig själv att ta hänsyn till, kunna göra som man själv vill. Det är enkelt. Men det hade varit fint att ha någon att dela sin verklighet med. Klart det vore härligt.

 

Men ändå inte.

 

Det hade varit optimalt att hitta en människa som man kunde dela sin värld med utan att det blir så krångligt. Utan att ha massa krav. Utan att det finns massa måsten.

 

I stället vore det härligt om det gick att ha ett förhållande där man har tillit, trygghet, omtanke och gemenskap och där man gör det man gör för att man vill, inte för att man måste. Även om man måste också. Det vore härligast. Men det verkar som att det inte går i längden.

 

I brist på annat kan jag nöja mig med att vara själv. Men husdjur blir också viktigare.

 

Ja nu har jag väl kommit i ordning lite. Jag har fyllt år också.

 

Jag trivs bra. Jag kommer trivas bra. Den inställningen har jag haft från början. Det finns egentligen inte så mycket att säga, det är en by och sommargästerna har börjat åka hem. Det har blivit lugnt. Skönt.

 

Jag har börjat jobba, jag trivs. Denna vecka har det varit mycket, många samtal. Möten. Jag gillar inte att inte vara hos barnen. Vara med i deras lek. Men jag förstår att jag måste ha dessa möten. Jag har suttit många timmar och bara pratat. Om mina idéer, min inställning, mitt synsätt, verksamheten, barnen.

 

Jag har kommit in i lägenheten lite. Börjat utrota silverfiskar och spindlar. Ute kan dom väl få vara, men i lägenheten får dom gå in med risk för sina liv. Jag har börjat hitta döda kryp nu. Bättre än levande.

 

Jag lyssnar på böcker, tittar på film och på klipp. Jag cyklar till jobbet, till affären som är öppen till 19 vardagar, 16 under helgen. Jag rensar ogräs på uteplatsen, sopar spindelväv, dammsuger och skurar inne. Försöker få rent. Försöker jobba på att vänja mig vid hur det luktar. Vattnet och luften är annorlunda här. Vattnet är kalkrikt och både luktar och smakar annorlunda. Dricksvatten sätter jag i en kanna och sen in i kylen, för att få bort lite av smaken. Det funkar och blir lite bättre. Men det krävs ju lite planering.

 

Jag råkade fylla år också. 24. Jag försöker bli vuxen men det är ju så att jag är lite som ett barn ändå. Jag nästan blir lite konfunderad om människor inte grattar. Däremot tycker jag inte om att människor bara skriver ett grattis helt oreflekterat på Facebook. Jag gillar det inte alls. Jag skriver också grattis till höger och vänster, det ska jag inte sticka under stol med. Men människor jag anser inte bara borde skriva grattis oreflekterat tycker jag kan skriva något annat. Skicka ett PM eller ett sms. Jag sa till och med till mina kollegor att det var min födelsedag. Jag blev uppvaktad med sång och blomma. Det kändes skönt.

 

Jag trivs här. Men jag tycker inte riktigt om att inte ha någon att bjuda på fika. Som kommer och uppvaktar mig hemma. Någon som jag har en personlig relation till.

 

Men utöver det trivs jag. Riktigt bra faktiskt.

Jag är så himla fånig ibland.

Men kryp är något av det värsta jag vet. Jag har minst problem med spindlar, dom äter ju andra kryp och man vet hur dom rör sig. Om det inte råkar vara så att dom håller på att bygga nät eller förflytta sig med hjälp av vinden.

 

Men när det är såna spindlar med liten kropp och långa ben, eller för stora spindlar, tycker jag inte om dom. Dom är läbbigare än mindre spindlar. En spindel brukar vara okej, men nu när jag går ut och röker mitt i natten är det ganska många nattaktiva spindlar som sitter på och bredvid dörren. Dessutom håller dom på att spinna massa nät mitt i natten, som man kan gå in i. Som om det inte vore nog är det massa nattaktiva fjärilar (både stora och små) och andra flygfän, samt skalbaggar, larver och tvestjärtar..

 

Detta är mitt största problem just nu. Alla kryp. Blä!

 

Men ändå tog jag mig ut för att fota nattens konstverk, ett höstträd på ytterdörrens glasruta:

 

Nu var det så klart längesen igen. Men jag har faktiskt en ganska bra ursäkt, jag har ju flyttat.

 

Ja, nu bor jag i en by på södra Gotland. Jag vet inte om de som bor här skulle gilla att jag kallar det en by, men med 350 personer som är bofasta här är det en by i mina ögon.

 

Ja, jag visste detta när jag flyttade hit. Nej, jag har inte blivit galen. Ja, jag har tänkt trivas. Nej, jag känner ingen här sedan innan. Ja, jag har ett jobb här.. Och så vidare..

 

Men det är så skönt att det inte är någon stress här. Nu håller jag i och för sig fortfarande på att packa upp men jag har faktiskt hälsat på där jag ska jobba, varit i Visby på medeltidsmarknad och jag har ringt körskolan som inte hade några tider innan jag börjar jobba.

 

Jag känner ingen här än, så är det ju i början. Men jag har grannar överallt. Lugna grannar.

Imorgon firas att Öja är årets socken med lite aktiviteter vid Grå Gåsen och det är sista marknaden för sommaren, sen på kvällen är det spelning på campingen. Så det är inte alldeles dött i alla fall.

 

Jag har bestämt att jag ska trivas, och att det ska bli bra detta. Jag längtar lite efter att börja jobba, få komma igång. Men jag ska fokusera på att packa upp och få ordning först. Utom en liten paus imorgon då =)

 

//Alice