Fundera mera

Jag håller kanske på att snöa in igen. Jag snöar in mig på RBE(: Resource Based Economy). Men också TVP(: The Venus Project) och TZM(: The Zeitgeist Movement). Jag skriver förklaringar här för att det är dom jag använder sen.

 

Vi börjar i början.

TVP är en idé om en annan samhällsstruktur där man applicerar RBE och dom som är aktiva och jobbar mot den förändringen är rörelsen TZM.

 

Denna alternativa samhällsstruktur handlar om att världens naturliga, mänskliga och teknologiska resurser ska delas. Att de naturliga resurserna används klokt och att dom på så sätt inte ska utmattas. Att dela med sig för att alla ska få det bra. Detta fungerar så klart inte med olika nationer som tycker att dom har ensamrätt på 'sina' resurser. Därför bör alla gränser sprängas. Alla kommer äga allt tillsammans.

 

Här börjar många tänka "Jaha, kommunist-skit.. Hoppar detta" men nej, fortsätt.

 

Tanken är att använda teknik till alla arbeten som kan automatiseras. Det handlar om byggen, resurshantering, konstruktion av alla slag, transport och liknande arbeten. Man kan tycka att det låter dumt, många blir ju arbetslösa då, och det är ju inte bra för ekonomin. Så kan det gott vara.

 

Men TVP förespråkar också att ta bort pengar. Pengar ska inte finnas. Alls. Och politiker. Resurshanteringen, matproduktion, konstruktion och allt sådant kommer skötas av maskiner som tar fram hur mycket resurser som finns, hur bra resurserna mår, hur jorden är på olika ställen, vad vi då borde odla där och liknande. Det blir inte präglat av människans åsikter utan en uträkning utifrån de fakta som finns.

 

Det människan behöver kommer finnas tillgängligt. Utan att man ska betala för det, eftersom pengar är värdelösa. Så ingen kommer jobba som inte vill det. Det är så att det finns ofta frivilliga människor till mycket, denna nya samhällsstruktur syftar till att människan ska få använda sin kreativitet och få göra det hon vill av sitt liv.

 

Genom att allt människan kan vilja ha finns tillgängligt för henne kommer många brott försvinna. Utbildning, sjukvård, kunskap, mat, kläder, bostad, instrument, verktyg, bilar, flygplan, medicin.. Allt kommer vara tillgängligt för alla.

 

Jorden har tillräckligt med resurser för att INGEN människa ska behöva svälta, törsta ihjäl eller dö av sjukdomar som det finns bot för. Bara vi delar med oss. Ingen behöver kriga heller. Det är en ganska stor vinst med detta system.

 

Genom att ta bort ekonomiska skäl att inte göra allt så bra som möjligt, ta fram nya mediciner, använda förnyelsebara energikällor och liknande kommer samhället och tekniken utvecklas snabbare och jag tror att människor kommer må bättre om dom får göra det dom brinner för.

 

När man får göra något man tycker är roligt drivs man av inre motivation, att man själv vill och vill utvecklas snarare än att det är en yttre faktor (pengar/betyg) som ska motivera. Detta gynnar också kreativitet och livsglädjen. Tänk på din hobby, den gör du inte för att tjäna pengar i första hand, du håller på med den för att det är roligt. Inre motivation. Det är det vi försöker hitta hos barn och ungdomar när det kommer till lärande. Man sätter igång något som inte stannar bara för att dom går hem från förskolan eller skolan.

 

Så det är ett koncept för att skapa världsfred, spara jordens resurser, sluta förorena miljön och få alla människor att må bättre.

 

Den teknik som behövs finns redan. Allt finns, men pengarna är i vägen.

Jag tar gärna diskussioner rörande ämnet.
Men jag är ju sån, det vet ni kanske?

//Alice

Så irriterad och arg så det finns inte. Ska på semester i juni, och det kostade dubbelt så mycket som det skulle gjort.

 

Först bokade jag flyget fel dag, dom tog 500:- i ombokningsavgift. 1500:- i stället för 1000:- gick där.

Sen var jag duktig och bokade tåg och buss biljetter som vuxen i stället för ungdom. Där har jag inte ens orkat kolla exakt hur mycket pengar det blev, men det går nu på 1000:- och det skulle ha kostat ca 600:-.

 

Totalt har jag alltså slarvat bort 900:- i runda slängar.

Jag som gillar pengar är alltså inte alls glad. På något sätt. Alls.

Nu ska jag sova, se om jag blir gladare imorgon.

Om 4 timmar ska jag släpa mig iväg och jobba, i 1 timme. Lång dag idag hörrni. Eller inte. Men det är något i alla fall.

 

Och jag känner mig inte bara lat idag. Jag känner mig helt slut. Helt och fullt. Blä.

Nu har jag drömt knas. Vaknat tre gånger på 5 timmar av att jag drömt att jag försovit mig eller kommit sent till jobbet av andra anledningar, jag börjar 8 idag (torsdag). Detta inlägg är indelat i olika avsnitt. För avgränsning helt enkelt.

 

Första gången försov jag mig, vaknade kl 8.13 i panik och tanken som hann gå igenom mitt drömmande huvud var "Typiskt att det skulle bli så, idag av alla dagar. Fan..", jag såg besvikna ansikten på mina kollegors ansikten fladdra förbi som en film. Sekunden efter vaknade jag på riktigt. 

 

Andra gången sprang jag omkring i ett hus jag inte varit i förut, jag bodde där med mamma, hennes man och syrran. Jag vaknade i tid men spenderade lite väl mycket tid till smink och kläder. Så kom mammas vän, som också är chefens kollega, in genom dörren med det största glada leende man kan tänka sig och kvittrade "Gomorron!" på ett sådär härligt trevligt, morgonpiggt och hurtigt sätt. Precis som jag tycker hon brukar vara. Men så när jag väl kom iväg och var halvvägs till jobbet efter en gångväg såg jag plötsligt en klocka hänga på sidan om gångvägen, den visade 8.15 och jag fick panik, började springa samtidigt som jag försökte få fart på mobilen för att ringa men jag hade ingen täckning och telefonen bad mig sätta i ett SIM-kort. Så kom jag in i hallen på jobbet, såg besvikna kollegor, sen vaknade jag.

 

Den sista svängen jag drömde om försovning så vet jag inte vad som hände. Jag satt i rullstol och åkte buss, fast den åkte vägen som egentligen går från jobbet. Men jag var alltså på väg till jobbet. Så jag satt där i min rullstol, sömnig och inte riktigt med. Hux flux var jag ute ur bussen, halvvägs! Så jag började multitaska och rulla mig framåt samtidigt som jag försökte få fram telefonen. Jag hade ganska gott om tid så jag rullade. Sen kommer en av mina klasskompisar från gymnasiet och smäller till mig på låret sådär skämtsamt som man bara kan göra med folk man känner. Så började han rulla mig för han ville bjuda på frukost. Väl i hans lägenhet satt vi två och hans tjej och åt frukost, så somnade dom. Då upptäckte jag att klockan var 8 och jag hade hamnat i pyjamas så jag bytte kläder och gick(!) ut genom dörren, för nu behövde jag ingen rullstol. Nu hade klockan hunnit bli 8.30 och lägenheten låg 3 min från jobbet men jag började ändå ta fram telefonen för att ringa och meddela mig, men nu stod det "Ingen service" på skärmen. Så jag började springa.. Så vaknade jag.  

 

Sen drömde jag att jag chattade med moffa. Det i sig är inte så konstigt men det var via chatten i windows 8 och han tycker jag är lite jobbig för att jag skriver för snabbt och kontrar med "Men jag använder ju inte denhär chatten Bing".. Schysst kommentar från 69-åringen.

 

Stressen jag känner när jag drömmer detta är ungefär samma stress jag känner om det händer på riktigt. Jag börjar känna att det inte spelar någon roll för hur jag känner mig om jag kommer i tid eller inte, jag och andra har skapat en bild av mig där jag är en sån som försover mig då och då. Förra inlägget handlade om mina bra sidor. Här kommer en av dom obra sidorna in. Det gör ont och tär. Det är påfrestande och jag litar inte på mig själv. Om jag inte litar på att jag kommer upp varje morgon, hur ska då andra kunna lita på det? Det blir en negativ spiral och det sitter nog mycket i huvet. Egentligen. Men hur tusan ska jag kunna ändra på det?

 

Det blir ju ett problem de mornar när jag inte hör mina larm och försover mig. Jag tycker inte att det är okej att komma sent, absolut inte. Jag tycker tvärt om att mina kollegor visat ofattbart stor förståelse och stort tålamod med mig. Jag hade kanske inte gjort likadant, fast det är mig det handlar om.

 

För er som inte vet försöker jag ordna det med att somna tidigt, så det handlar inte om att jag är för trött för att jag sovit för lite. Jag går och lägger mig vid 20 vardagskvällar, ibland så sent som 21 men absolut inte senare. Jag äter väldigt sällan något hemma efter jobbet, jag brukar bara byta om, säga hej till Giron och duscha. Jag försöker gå upp 5 varje morgon, för att kunna få en rutin som är samma varje dag. Känner jag mig riktigt trött kan jag ta planerad sovmorgon och ställa larmen någon timme senare, beroende på när jag börjar jobba. Jag använder tiden på morgonen för att hinna träna när jag orkar göra det. För efter jobbet orkar jag inte, så det måste bli innan. Och att cykla till jobbet använder jag också den tiden till.

 

Sen vill jag inte behöva stressa på morgonen, då blir det inte bra. Jag behöver få ta det lugnt och vakna. Annars kan det lika gärna bli som i drömmen med rullstolen, att jag inte riktigt vet vad jag håller på med. Så tid att vakna och att ta det lugnt uppskattar jag på morgonen, då blir jag mer kreativ, samlad och harmonisk under dagen.

 

IDAG
Idag ska jag jobba igen efter att ha varit sjuk 1,5 vecka. Jag har en del administration att fixa så jag tänkte flexa in tidigt till jobbet, ta en halvtimma till datorn så det jag måste göra verkligen blir gjort. Jag ska göra en sjuk och friskanmälan, anmäla mig frisk till företaget som har hand om vår företagshälsovård och söka ledigt 16/5 då jag ska åka på dagstur ut på Gotland på anställningsintervju. I eftermiddag ska jag skriva mer på utvecklingssamtalen och göra lite lärandeobjekt och planera för imorgon och för nästa vecka.

 

Jag har saknat jobbet så sjukt mycket. Jag tycker om att jobba. Jag har saknat barnen och mina kollegor, och att faktiskt göra något roligt och utvecklande på dagarna.

 

Jaa, detta blev väl en mindre novell. Jag kommer ha mycket material till en självbiografi om jag vill skriva en sådan i alla fall :P
//Alice

Känner min lite som Findus. Kan inte riktigt termologin när man pratar om språk så bra att jag vet vad det heter, men när man sätter "o" framför något för att säga det motsatta. Otörstig, ogott, ovett, osant, olika osv. Idag känner jag mig osvensk och ojantig. Vad det heter får någon gärna tipsa om.

 

Jag kan inte sluta tänka att det finns sådant jag är hemskt bra på, områden jag kan bra och att jag kan ta åt mig att jag är bra på det. Hade jag gjort det typiskt svenska hade jag sagt "Nej, men jag är inte så speciellt bra på det. Jag är inte bättre än någon annan. Jag kan inte bättre än någon annan." men det gör jag inte idag.

 

Jag ego-boostar mig själv kan man säga. Det är bra att göra ibland, så länge man förhåller sig ödmjukt till det. Så länge jag inte går och säger "Jag kan detta och dina tankar, åsikter och idéer är inget värda i detta sammanhang". För hur bra man än är på något tror jag att det är viktigt och nyttigt att lyssna på andra och faktiskt se och inse att man kan tänka på olika sätt och någon annan ofta har en annan synvinkel som kan vara utvecklande för alla parter.

 

Det är ett förhållningssätt jag försöker ha genomgående. Oavsett om jag tycker att jag kan det jag gör eller att jag känner att jag har lång väg att gå och mycket att lära. Jag tror att vi lär av och med varandra hela tiden, vi är medskapare i varandras kunskap. Utan alla de möten jag varit med om i olika sammanhang hade jag inte lärt mig det jag kan idag och jag hade inte vetat det jag vet idag. Så är världsordningen i mitt huvud i alla fall. Vi existerar i ett sammanhang och sammanhanget hjälper till att forma oss.

 

Nu blev det ganska djupt och sådär. Vissa av er kanske tycker att det jag just skrev bara är ren bullshit, andra håller med och sådär. Så är det nästan alltid med synen på världen och vad vi är som människor och hur vi blir som vi blir.

 

Jag känner mig i alla fall ganska nöjd med mig idag. Självklart har jag också mina brister. Ganska många av dom är jag fullt medveten om. Men jag har bra sidor också, och om jag fokuserar på att utveckla dom så kommer mina obra sidor också utvecklas, som bonus.

 

Dagens sanning? Dagens predikan?

Det är upp till dig.

//Alice

Jag har haft lunginflammation. För första gången. Det gör ont och man blir så fasansfullt trött. Men kroppen leker bergochdalbana med mig. Ibland är jag så trött att jag ofrivilligt somnar. Ibland har jag massa energi men kan inte göra något av den. Jag vet inte hur jag kommer må nästa timme, ännu mindre hur jag kommer må imorgon.

 

Allt som sedan innan är fel på kroppen gör ännu ondare, och besvärar mig mer. Vissa dagar hade jag velat somna men jag gör så ont överallt, vissa kvällar är jag däremot så trött, tack och lov, att jag somnar ändå. Fast det gör hemskt ont.

 

Vissa stunder mår jag riktigt bra. Som kvarten här om dagen när jag planerade om en växt som haft alldeles för liten kruka och dålig jord. Det tog max en kvart, men sen tog jag en tupplur på 2 timmar för att jag blev så trött. Fast något måste jag ju göra. Blir galen när jag inte kan göra något alls.

 

 

På grund av rastlöshet hamnade jag på platsbanken här om dagen. Jag kom att tänka på att min anställning tar slut sista juni, om jag inte får förlängt vilket jag får veta tidigast i slutet av maj. Jag kollade helt enkelt på såna anställningar som jag tycker är spännande, såna man måste flytta för och som är från augusti. Bara för att jag söker innebär det inte att jag ens får en intervju. Men chansen finns. Och får jag ett erbjudande kan jag fortfarande tacka nej.

 

Jag trivs med mitt jobb. Jag tycker om mina kollegor och jag utvecklas varje vecka, varje dag. Jag får bra vägledning av min mentor och jag känner att min chef ser vad jag gör. Det är inte så att jag söker mig bort för att jag inte vill jobba där jag jobbar. Jag måste däremot kunna betala mina räkningar. Så länge jag inte vet hur det ser ut i höst kommer jag fortsätta söka jobb så jag i alla fall ökar mina möjligheter.

 

Det beror till stor del på hur det blir med min nuvarande anställning. Jag skulle gärna vara kvar, få jobba vidare med barnen och kollegorna och få en längre kontinuerlig period för min introduktionsperiod (jag kan tillgodoräkna mig 5 månader av dom 12 jag behöver från min nuvarande anställning, som den ser ut nu). Jag tror det ger mig mer. Egentligen. När jag har min legitimation skulle jag gärna vara i vikariepoolen och timvicka, för erfarenheternas skull.

 

Det som spelar in är arbetssätt, lön och säkerhet. Jag tror det sammanfattar ganska väl.

Ta hand om er.

//Alice

Det känns lite meningslöst ibland. Livet. Jag jobbar, äter på jobbet, sover och har helg ibland. På helgen äter, sover och slappar jag. Ibland fikar jag men någon vänlig själ som förbarmar sig över mig. Denna helg hade jag tur. Jag fick fika fredag OCH lördag, lördag dock med morfar och hans fru och jag fick massage som gjorde ont. Men det är ändå fika. Jag hade ändå som projekt att fixa iordning hemma och duka fint och lägga upp fikat på fat och sådär.

 

Men sen när jag är själv med katten känner jag det. Särskilt när han ignorerar mig och lägger sig för sig själv någonstans. Meningslösheten. Ingen online som vill prata med mig på Facebook. MSN är ju inte aktuellt längre. Jag vill inte behöva gå till en nattklubb och stå ut med fulla människor. Så jag fortsätter som förut. Är ensam hemma. Tänker att "Nog hade det varit trevligt om man kunde hitta någon som stod ut med en.." men tänker sedan att "..nä men jag blir väl en såndär ensam tant med massa katter ändå. Visst, Giron..?".

 

Sen ger jag liksom upp i tanken och känner meningslösheten. Åldersnojjan kommer i och med att jag längtar efter att föröka mig. 'Ensamheten träder in. Trots sociala medier. Trots vänliga själar som fikar. Trots fina ord från andra jag inte vill ha som annat än vänner. Trots alla er, känner jag mig ändå ensam. Men jag uppskattar er för allt ni gör. Det värmer alltid i hjärtat, om så bara för en stund, och lyser upp tillvaron lite.

 

Puss på er. Utan er skulle jag vara ingenting.

Ja, jag har varit lite lat. Om veckorna mest jobbar och sover jag. På helgerna latar jag mig extra, övningskör lite bil, städar då och då och diskar. Jag blir trött av att jobba, och jag blir inte riktigt utvilad någon gång känner jag. När jag är på jobbet är jag ju inte trött. Det är när jag kommer hem det slår till. Som igår, då somnade jag vid 19, sen gick jag upp 05 (helt utvilad) och gjorde mig i ordning för jobbet, åt lite frukost och betalade räkningar. 6.08 for jag med bussen mot jobbet där jag åt en andra frukost vid 8. Så gör jag. Men jag är lika trött nu ändå. Sitter och gäspar. Fast imorgon hade jag tänkt ta sovmorgon till 7, 2 extra sovtimmar på morgonen. Jag menar.. Det är ändå skärtorsdag, räkningarna är betalade och jag hade tänkt orka med att skjuta lite pil innan jag åker till mamma för en dag eller två. 

 

På tal om det måste jag packa. 

Men jag ville egentligen bara tala om att jag lever men inte är pigg nog för att dela med mig av så mycket. 

Puss. 

Haft förkylning och hosta, och nu kan jag inte sova fast jag ska jobba imorgon. Så jag har det lite tråkigt. Hittade boken om mig från när jag var liten, och bilder på "Mina stolta föräldrar"

 

Jag har lite problem med människor bestämmande bestämmer tid med som inte dyker upp och inte hör av sig. Jag har nog klagat till alla i min närhet under de senaste dagarna. Triggern var när någon inte höll sig till det som planerats i fredags och jag gick miste om 7 timmars sömn så jag i slutändan sov 1,5 tim på 39 timmar. Det är ganska lite. Jag var sjukt trött, men lät bli att sova. För ingenting. Besvikelsen hängde som ett täcke ganska länge. Sen blev jag bara sur och irriterad. Jag tycker inte man gör så. Man hittar sätt att säga till och man gör det.

 

I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag jobbar på det där med att lyssna på er; mina vänner, kompisar och bekanta mer. Jag är ganska dålig på det, ni har visat stort tålamod och jag ser lite framsteg. Tyvärr är det svårt (notera: inte omöjligt) att lära gamla hundar sitta så det tar ett litet tag till. 

 

Sen har jag andra funderingar också men just nu ville jag bara klaga lite så ni får inget sånt intressant invecklat om hur jag fascineras av andra på positiva sätt. Puss.

Nu har jag min examen!

Ska bara få hem pappren så ordnar allt upp sig på bästa sätt. Helgen börjar bra kan man säga. Eller att arbetsveckan slutar bra. I vilket fall har jag det bra nu. Så förbannat trött bara. Ville nog bara skriva det. Måste dammsuga nu innan det blir för sent.. 

 

Det rycker lite i mig om jag ska vara ärlig. Jag ser hela mitt Facebookflöde fyllas av "Idag tar jag examen" och jag tänker Jag har inte min examen, ni har inte eran heller, kalla det för vad det är: Avslutningsceremoni. Vi har inte examen innan allt på utbildningen är godkänt, punkt. Men jag vill inte skriva det på Facebook, vill inte bli kallad pessimist eller glädjedödare.

 

Är jag kanske för petig? Jag börjar ju fundera. 

 

Verkligheten börjar sjunka in och på måndag ska jag gå till jobbet. Jag har ett jobb, en avdelning, kollegor och kommer få ett skåp. Det känns lite overkligt samtidigt som min nya roll både känns bekant och läskigt. Jag har sett mig som förskollärare i ett halvår, minst. Men nu ska jag vara förskollärare bara, inte student. Det känns lite märkligt men skönt. Sen är det lite läskigt för nu kommer verkligheten jag fasat för. Jag ska ha fullt ansvar för några barns utveckling. Inte helt själv, men jag ska vara ansvarig och stötta dom på deras resa mot ansvarstagande, solidariska, demokratiska och välmående individer.

 

Det är lite häftigt när man tänker på det, men samtidigt skrämmande.

På måndag börjar det. Och min egen resa mot att bli den bästa förskollärare jag kan vara.

Ser absolut fram emot det, fast med skräckblandad förtjusning. 

Man ska nog vara lite på spänn, on edge så att säga.

 

//Alice

Nu har jag en ny design, igen. Ingen ordning på mig ni vet. Nu fungerar åtminstone allt utom länken "Till bloggens startsida" till höger, gissar att det är något i koden som behöver ändras. Jobbar på det. 

Tyckte att det var dags att uppdatera designen här lite, hittade en design jag gillar på "Designa din blogg" och håller på att fixa lite med det helt enkelt. 

 

Snart klar med opponerandet av uppsatsen också, på onsdag gäller det, då ska jag kritisera och kritiseras. Efter det är det omskrivningar som gäller, inlämning och sen direkt på jobb! Det ska bli så roligt att börja jobba. När jag var på min avdelning och hälsade på fick jag en så bra känsla i magen, jag tror det kommer bli superbra. Känns som att jag kommer få en bra vår med massvis av nya intryck och kunskaper. 

 

Jag ska dessutom iväg på föreläsning min första vecka, Ann Åberg ska föreläsa. Hon har skrivit en bok som heter Lyssnandets pedagogik med en annan kvinna som heter Hillevi Lenz Taguchi, jag fullkomligt älskar den boken. Det är så viktigt att stanna upp och tänka på varför man dokumenterar och hur man egentligen gör det, samt för vem. Känns så bra! :D

 

Igår var jag på stan med mamma, jag fick en superhärlig kofta av henne då mina andra är slut. Jag har använt dom och dom är slitna. Jag köpte strumpbyxor, leggings och kängor. Jag har nog allt jag behöver nu, för ett tag. 

//Alice

Ursäkta bristen på bilder i min blogg, men jag är nog mer en textmänniska. Även om jag vet att det blir roligare för er med lite bilder då och då, jag ska försöka jobba på det framöver.. 

 

Den där utmaningen gick ju för övrigt inte så bra, har inte haft tid att tänka på den ens, så den har glömts bort.

Tar det nästa år (kul att tänka så långt när vi bara haft 2013 i 3 dagar..).

 

Dagen började, på riktigt, för mig vid 7 när jag gjorde mig i ordning för möte med min förskolechef. Jag åkte dit, skrev på papper och är nu anställd på riktigt, på papper, från 21/1. Känns hemskt skönt, jag tror jag frågade lite självklara frågor där i min upphetsning över att jag är anställd på papper men förskolechefen var väldigt förstående. Det kändes hemskt bra när vi var klara. 

 

Jag längtar så till att få börja jobba, även om jag vet att jag kommer ta med jobb hem så har jag vissa timmar jag ska jobba och sen har jag fritid. Under mina studier har inte det direkt funnits, särskilt inte senaste terminen. Det är fritid och skrivtid alltid, alla dagar. Ingen struktur. Ingen uppdelning. Blir så utmattad av att tänka på min text dygnet runt, oavsett om jag tränar på gymmet, lagar mat eller skriver på texten. 

 

Idag har jag också varit på universitetet och skrivit, skrivit om, ändrat layout och fixat. Nu har jag efter många om och men skickat in den senaste versionen av min text till min handledare som hon ska titta på imorgon. Då avgörs om jag får delta i seminariet. Hoppas jag. 

 

Fick ett bakslag dock. När jag satt på universitetet och gjorde ett nytt dokument med rätt formalia använde jag fel text, som jag sedan sparade över alla andra versioner av texten. Detta upptäckte jag först efter en tupplur mitt på dagen då min handledare inte såg vad jag ändrat och jag gick in och tittade på texten själv. Jag upplevde sån frustration och blev så ledsen. Det blev lite mycket kan man säga. Det var 5-6 timmars ändringar med nya källor, rätt format och förndringar av ord som inte kommit med, jag blev så less på världen. 

 

När jag tagit mig samman lite gick jag in i laptopen och sökte på alla dokument som hette något med examensarbete. Jag hittade ett dokument, i helt fel del av datorn, som var redigerat senast kl 3.27 natten till torsdag. Där var min räddning. Jag letade, kopierade över, letade lite till så texterna stämde och såg ut som dom skulle, allt var på rätt plats i rätt dokument. Jag blev så hemskt lättad. Runt 21.30 skickade jag rätt version till handledaren så hon har något att roa sig med imorgon, det var inte en rolig eftermiddag idag.  

 

Nu vill jag bara få vila lite från alla skriverier. Imorgon ska jag fika med en bekant under eftermiddagen och sen ska jag se på film med en tjejkompis. Känns hemskt bra att få bry sig lite om sig själv och bara vara.

//Alice

A very merry christmas indeed.

 

Idag är det tydligen julafton ja. Jag sitter (dels självvalt) hemma och skriver uppsats. Jag har redan öppnat alla julklappar och är hemskt nöjd måste jag säga. Även fast jag kan ana viss sarkasm på vissa håll faktiskt. Men såna julklappar är också kul att få. 

 

Anledningen till att jag skriver uppsats på julafton är enkel, jag jobbade på tok för mycket och har en snäll handledare som läser igenom min uppsats imorgon så jag fick en vecka extra att skriva. Jag har fått mycket hjälp på vägen, lockfågel från mamma som har korrekturläst och hittat små tokigheter i texten som jag rättat till. Jag ska inte skriva så mycket idag, bara minst 2 sidor, max 5. Sen ska jag sova.

 

Det är ju lite lustigt detdär, att man inte tänker efter före. Som nu då när jag får sitta med uppsats idag fast jag hade kunnat undvika det. Men det är juinte så lätt att veta innan hur lång tid det skulle ta. Men jag är lite pressad av att jag har fått jobb och hade planerat att vara klar på universitetet i tid, känns som om jag sviker chefen om jag inte fixar det.

 

Så nu ska jag skriva, god jul på er.

Hoppas den blir härlig, trevlig och vit. Vit på två sätt: snöig och nykter. Onödigt att förstöra en högtid som ska handla om gemenskap genom att dricka alkohol tycker jag.

// Alice 

I natt drömde jag en dröm som återkommer i olika former. Det kan låta konstigt men det är en av mina största rädslor.

 

 

Så klart finns ett yttre ideal media bankar in i oss, och smyger in i huvet på oss, som säger hur det är bäst att se ut. Såg denna bild med efterföljande text på FB idag, det är inte min bild och det är inte jag som skrivit texten, jag bara lånar helt enkelt.. 

-----------------------------------------------------------------------------

 

they are sexually active and raise their children with great tenderness. 

They entertain like crazy with dolphins and eat lots of prawns.

They swim all day and travel to fantastic places like Patagonia, the Barents Sea or the coral reefs of Polynesia.

Igår fick jag två samtal som stack ut ur mängden lite. Jag blev uppringd och vaknade till på riktigt strax efter 13 igår när jag var påväg till universitetet för att låna böcker, jag blev inbjuden till en anställningsintervju för en tjänst jag sökt på en ort utanför Karlstad. Jag blev glad, och lite nervös så klart, frågade om jag skulle ta med något särskilt och sedan tackade jag. Antagligen många gånger. Det andra samtalet kom vid 15, när jag väntade på bussen hem. Det var också en förskolechef som bjöd in till arbetsintervju. Denna gång för en tjänst jag sökt som är i Karlstad och jag tackade många gånger för den inbjudan också.

 

Jag är fruktansvärt glad att jag ens kommit till intervju, men på två intervjuer! Jag är lite i chock. När man tänker på hur många som måste söka dessa tjänster är det ganska häftigt att jag blivit uttagen för intervju, den ena tjänsten vet jag att vi bara är 5 stycken som ska på intervju för. Jag tycker det är läskigt, roligt och spännande på samma gång. Jag har ju varit på anställningsintervjuer innan, men det har varit för jobb där det ofta tas in ny personal, man har varit väldigt utbytbar. Nu hoppas jag ju på att få ett jobb inom ett yrke jag har planerat att stanna inom resten av mitt yrkesliv, sådär minst 40-45 år. Det är ganska häftigt när man tänker på det. Allt börjar med dessa två intervjuer. 

 

Jag känner mig inte så orolig däremot. Jag vet vad jag kan, hur jag är, vad jag behöver jobba på och vad jag tycker är viktigt och bra inom yrket. Jag vet en hel del om vad jag kan kräva och vad som kan krävas av mig. Jag vet vart jag ska få hjälp om jag får problem och jag känner att jag har ett otroligt stort stöd från vänner, blivande kollegor, och familj. Självklart har jag en idé om vilken av tjänsterna som hade varit mest fördelaktig för mig, men det finns stora fördelar med båda. Jag kommer oavsett få med mig ovärdeliga erfarenheter, kunskaper och jag får en start på mitt yrkesliv. Jag tycker det är helt underbart att jag får en chans att få jobb så snabbt efter utbildningen, helt klart! 

 

Det enda jag måste se till är att faktiskt bli klar med examensarbetet. Nu är det bara att kämpa på och fixa det. Jag kan!